Låt oss reda ut - Vem är jag?

Efter att ha cirkulerat på sociala medier och varit inblandad i olika diskutioner
lite överallt tycker jag att vi ägnar detta inlägget till - Vem är jag?.
 
Jag är Natalie (inte mitt juridiska namn men vad jag väljer att kalla mig för att vara anonym efter att ha vistat på ett ställe där jag inte vill att folk letar upp mig)
Jag är född 1990 i Skåne. Flyttade upp till Norrköping 2019 efter att ha varit inneliggande
på Malmös psyk några månader. Min mamma hade redan året innan flyttat till Norrköping och jag valde att börja ett helt nytt lliv.
För att förklara min flytt skriver jag såhär:
Under alla mina år i Skåne var jag offret för mobbning och utanförskap. Jag hade 3 riktiga vänner men jag plågades av att bli ihåg kommen som "hon ni vet".
Social tjänsten hade under 18 (??) år sviktit mig på många sätt. Att min flytt ansågs som
egoistiskt kan jag förstå. MEN det viktigaste är att jag mår bra. Jag hade dessa 3 vänner, en av dom var min andra halva. Jag valde att flytta, inte att lämna eller bli lämnad.
 
När jag kom till Norrköping blev jag inlagd på psyk åter igen. Denna gång med LPT (tvångsvård) vilket räddade mitt liv.
2010 fick jag min första egna lägenhet. En SOL placering (frivillig bas) på ett boende.
Jag trivdes bra till en början, men folket jag lärde känna i Norrköping var inte dom bästa och
jag hamnade i ett lätt missbruk. Jag tog inte ansvar för mig själv. Inte så lätt med substanser i blodet som gör en till superhero i hjärnan. Jag trodde att jag hade magiska krafter, jag hoppade från balkong, skar mig illa, tog överdoser, och levde ett liv som var destruktivt.
 
Under 5 år hände mycket. Medans jag själv suddades ut från verkligheten blev jag
mångas förebild - på ett dålig sätt. Många ville umgås med mig för att leva destruktivt,
precis som mig. Jag var "häftig".
 
2015 hade min kropp nått botten. Jag var illa däran. Jag ville leva, men inte det livet jag hade.
Med min superhero hjärna slutade det med att jag hamnade på rättspsyk.
Jag slussades från Norrköping till Säters rättspsyk efter 3 dygn i bältessäng. Jag såg och trodde
att detta var utvägen från helvetet. 3 av mina vänner jag hade i Norrköping hade under 2 år lämnat jorden.
Jag hade vak i 3 månader på Säter, efter 1 månad med eget ansvar fick jag flytta
till Vadstena rättspsyk. Där börja en resa som nästan var slutet.
Jag vårdades med morddömda män och kvinnor. Men jag hitta mig själv till slut.
2016-2017 fick jag en ny läkare som nästan tog mig till graven.
Mina ämnen var dåliga i kroppen på grund av ätstörning, men han lät mig inte dricka nödvända näringsdrycker som jag behövde och haft i 3 år. Istället fick jag konstgjorda vitaminer i tablettform.
Han valde att ta bort min medicin och använda en annan som "skulle minska abstinenes".
Alla inklusive mig sjäkv tyckte detta var bra.
Men jag började må fuktansvärt dåligt, och jag fick mer och mer ångest och psykoshindande preparat.
Mina självskador ökade och jag var på operation flera gånger under en månad. Och så foertsatte det. Läkare på US i LInköping ville att jag skulle få vak - Men läkaren ville inte ge mig det för det var  "en snabb lösning".
Under ett år var jag med om så mycket skit. När andra fick lämna urinprov för droger fick jag lämna GRAVtest. Trots att jag inte var aktiv. Jag blev tvångsmedicinerad med p-piller för han ansåg att PMS var mitt problem.
När han gick på semester sommaren 2018 såg vi min chans. HAN hade vägrat att jag skulle byta avdelning. MEN jag var tvungen för att överleva.
Jag flyttades med hjälp av en sjuksköterska till en annan avdelning - läkaren som var i tjänst istället för honom godkände detta.
När jag vaknade upp första morgonen på nya avdelningen fick jag ingen medicin - dom var tvunga att ha ett möte. INGEN ville ge mig den för att jag gick på överdos på flera preparat och många olika som krockade. Under EN vecka tog vi bort 16 tabletter , och sedan fler och fler..
Jag fick mitt liv tillbaka, och medicinen han valde att sätta ut sattes in igen. Efter 3 månader var jag hemma i min lägeheten med ett nytt liv. Och levande. Jag har nu tagit bort mer än 40 av dom tabletterna jag hade.
Jag mår bättre än någonsin. Och läkaren har fått SPARKEN.. Karma 😇
 
Nu bor jag på ett LSS boende i Norrköping.
Umgås inte med några av mina förra desutruktiva vänner.
Jag har valt ett normalt liv.
 
Jag har idag två underbara katter, Gullan och Oliver.
Dom är omplaceringskatter och jag har mycket att jobba med.
Dom är infångade från missär. Alltså HELT vilda från början.
Men nu äter vi frukost tillsammans och dom äter även från min hand.
Om allt går som det ska så kan dom följa med i sele till skogen nästa sommar..
Jag älskar att gå på promenader i skogen och avsluta med grillning.
Jag bor ett stenkast ifrån skogen så möjligheten finns varje dag.
 
Jag ska börja träna och ta hand om min kropp.
 
💗 Men bäst av detta är att jag ÄLSKAR livet.. 💗
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: