Autism

OBS, Detta behöver INTE stämma in på alla..

Autism

På 1940-talet arbetade en läkare som heter Leo Kanner i USA.

Han mötte barn som var annorlunda.

Men barnen liknande varandra i sitt sätt att vara.

Leo Kanner kallade det för barndomsautism.

Men redan mycket tidigare i historien, på 1800-talet

finns berättelser om barn som vi idag tror hade autism.

Det finns bland andra en berättelse om en pojke

som inte kunde lära sig något.

Han kallades den vilde pojken från Aveyron.

Också under den tid som kallas antiken,

det vill säga för ungefär tvåtusen år sedan i Grekland,

berättade man om människor som vi idag tror kunde haft autism.

Autism syns inte på utsidan

men gör det svårt för den som har det.

Det är också svårt för familjen

och andra som lever nära personen med autism.

Det är bra att så tidigt som möjligt i ett barns liv

se om barnet har autism.

Då kan man tidigt lära familjen vad autism är.

Man kan också tidigt ge barnet stöd och behandling.

Autistiskt syndrom

Autistiskt syndrom är ett funktionshinder

som gör att man har svårt att vara med andra människor

och svårt att tala med och förstå andra människor.

Man gör ofta samma sak fler gånger,

och har kanske bara ett enda intresse

som man hela tiden vill hålla på med.

För att en läkare ska säga att man har autistiskt syndrom

ska man vara så här innan man har fyllt tre år.

Svårt att vara med andra människor

Så här är personer som har autism tillsammans med andra människor:

de har svårt för att titta en annan människa i ögonen,

de har svårt att röra på kroppen och händerna för att visa vad de menar,

de kanske rör sig stelt och konstigt

och de har också svårt att visa att de är glada eller ledsna.

Barn med autism verkar inte vara intresserade av andra människor.

Autism gör det svårt att förstår hur andra tänker och känner.

Därför brukar barn med autism ha svårt att få lekkamrater.

Vuxna personer med autism har svårt att få vänner.

Svårt att tala med andra människor

Personer med autism har ofta svårt att tala med andra människor.

Ofta tar det lång tid för barnet att lära sig tala.

En del barn lär sig aldrig att tala.

Om man ändå kan tala med andra

så blir samtalet konstigt

eftersom man har svårt att förstå andra människor.

Personer med autism kanske säger samma saker hela tiden

eller säger sådant de hört tidigare av någon annan.

Många personer med autism kan behöva lära sig

att tala på andra sätt, till exempel med hjälp av bilder.

Att göra samma saker hela tiden

Personer med autism gör ofta samma sak hela tiden.

Barn med autism kan till exempel stirra

på saker som blänker eller snurrar.

Många personer med autism kanske viftar med händerna hela tiden

eller slår händerna i saker.

Mycket av detta tar sådan tid

att de inte lär sig andra, viktigare saker.

Man kan också ha andra funktionshinder

Autism kan vara svår eller lättare.

Lättare autism kallas också för högfungerande autism.

Det är ofta samma sak som att ha Aspergers syndrom.

Ibland kallar man autistiskt syndrom

och Aspergers syndrom för autismspektrumstörning.

De flesta som har autism har också utvecklingsstörning.

Om man har en utvecklingsstörning har man

svårare att lära sig och förstå saker än andra.

Utvecklingsstörningen kan vara svår eller lättare.

Barn med autism har mycket svårt att lära sig saker.

Det beror inte bara på utvecklingsstörning.

De har svårt att lära sig för att de inte kan titta eller lyssna noga.

De har också svårt för att göra likadant som någon annan,

det vill säga härma.

De har också svårt för att förstå att det de lärt sig på ett ställe också kan fungera på ett annat ställe. De kan till exempel klä sig själv i skolan men gör det inte hemma.

Det är viktigt att de får veta om de gör rätt eller fel för att kunna lära sig.

De kan också vara hyperaktiva.

Det betyder att de hela tiden rör sig mycket.

De har ofta svårt att sova eller äta vanlig mat.

De kan se små saker men inte förstå hur saker hänger ihop.

De har svårt att förstå det de hör men lättare för förstå det de ser

och de har också svårt med känsel, lukt och smak.

En tredjedel har också epilepsi.

Det är en sjukdom som gör att man kan få starka kramper i kroppen.

Varför får man autism?

Autism är ett funktionshinder som beror

på skador i hjärnan.

Ingen får autism för att de har behandlats illa eller fel av sina föräldrar.

Man ärver autism från sin släkt.

2 barn av tusen har autistiskt syndrom.

Kan man bli frisk?

Autism har man hela livet.

Men ju tidigare ett barn får träning

desto bättre kan barnet lära sig leva med sitt funktionshinder.

Barnet får träning i att förstå andra och att kunna tala med andra.

Det är också viktigt att föräldrarna får veta

så mycket som möjligt om autism.

Ju mer de vet desto mer kan de hjälpa sitt barn.

Hur viktigt är det att tidigt se att någon har autism?

Ofta känner föräldrarna att det är något fel

när barnet inte ser dem eller ler mot dem.

Nuförtiden kan läkare säga om ett barn har autism eller inte

från det att barnet är ungefär två år.

Ju tidigare en läkare kan se att barnet har autism

desto tidigare kan man börja ge barnet träning.

Det finns särskilda träningsprogram för barn med autism.

Träningen hjälper barnen att utvecklas,

det vill säga lära sig mer.

Alla läkare är överens om

att man ska börja träna barnet tidigt.

Då kan man hindra att barnet fastnar i vanor

som att göra samma sak hela tiden till exempel.

Ju yngre ett barn är desto mer kan det lära sig.

Att leva med autism

Hur mycket hjälp man behöver

beror på hur svår eller lätt autism man har.

Personer med lätt autism eller Aspergers syndrom

kan klara sig mer själva och med mindre hjälp av andra.

Men har man utvecklingsstörning och autism

kommer man att behöva hjälp hela livet.

Hjälpen man får kan vara olika.

Barn med autism går ofta i vanlig förskola

För att kunna vara med behöver de mycket hjälp av någon vuxen.

De gör då också sådant som passar dem bättre.

De flesta barn med autism går sedan i särskolan.

De behöver lära sig i sin egen takt,

få känna sig trygga och hela tiden veta vad som ska hända.

En del barn kan gå i vanlig skola

om de får hjälp.

Det är viktigt att barn med autism får hjälp när de blir vuxna.

De behöver en bra planerad dag och få veta vad som ska hända i förväg.

Därför behöver vuxna med autism göra något varje dag som passar dem.

De behöver också boendestöd, det vill säga bo med personal

och något att göra på fritiden som passar dem.

För att personer med autism ska kunna leva bra liv

och inte glömma bort vad de lärt sig

måste de få chans att använda sig av sina kunskaper så ofta som möjligt.

För att det ska bli så måste det finnas

många människor runt dem som känner dem

och vet vad de behöver.

Det kan vara både familjen och personalen.

2011-05-22 @ 21:10:38 Sjukdomar/syndrom Kommentarer (2)

Manodepressiv sjukdom – bipolär sjukdom

Någon annan sjukdom ni också vill att jag ska skriva om? Lämna då en kommentar eller mejla: Skruttanekblad@live.se

Allmänt

Sjukdomen kallas även bipolär sjukdom och innebär att man i perioder är antingen manisk eller deprimerad. När man är manisk kan man förlora omdömet och bete sig på ett sätt som skapar problem när det gäller till exempel relationer, arbete och ekonomi. När man är deprimerad kan allt kännas svårt och man kan förlora livsglädjen. Mellan perioderna av sjukdom brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt.Det är vanligt att man blir sjuk för första gången i tonåren. Risken att insjukna är större om man har en nära släkting som har sjukdomen.

Symtom

Under en manisk period är det vanligt att man är överdrivet upprymd, överaktiv och har ett extremt stort självförtroende. Man kan också lätt bli irriterad och vissa behöver mindre sömn.När man är deprimerad känner man sig ofta nedstämd, har svårt att koncentrera sig och har dåligt självförtroende. Det är också vanligt att man får sömnbesvär och minskad eller ökad aptit.Ibland kan man ha maniska och depressiva symtom samtidigt.

Behandling

Mediciner och psykoterapi kan göra att svängningarna i humöret minskar och att man slipper återfall. Det är också viktigt att man får kunskap om sin sjukdom så att man kan känna igen tidiga tecken på att man håller på att bli dålig.Vid svåra besvär kan man behöva vårdas på sjukhus.

Växlingar mellan mani och depression

Vid manodepressiv sjukdom, eller bipolär sjukdom som den numera allt oftare kallas, får man återkommande perioder av omväxlande mani och depression. I en manisk period är det vanligt att man har en förhöjd sinnesstämning, är överaktiv och behöver mindre sömn. Vid depression är man ofta nedstämd, håglös och känner sig trött på livet. Mellan sjukdomsperioderna är man vanligtvis helt frisk.Manodepressivitet är en av de tidigast beskrivna sjukdomarna. Redan 400 år före Kristus beskrev den grekiske filosofen Hippokrates tillståndet som melancholia och mania. Sjukdomen är vanlig, men fortfarande okänd för många.

Både arv och miljö har betydelse

Både arv och miljö är viktiga orsaker till att man får manodepressiv sjukdom. Arvet har större betydelse än vid många andra psykiska sjukdomar. Undersökningar av enäggstvillingar som växer upp i skilda miljöer visar att ärftligheten har avgörande betydelse för om man ska få sjukdomen.Det är sannolikt flera gener inblandade vid utvecklingen av manodepressiv sjukdom. De påverkar tillverkningen och omsättningen av viktiga proteiner i hjärnans celler. En ökad känslighet i dessa system gör att man löper en förhöjd risk att insjukna i manodepressiv sjukdom vid yttre påfrestningar.

Stressande livshändelser kan utlösa sjukdomen

Ofta är det någon stressande livshändelse, framför allt i sjukdomens tidiga skede, som orsakar en ny sjukdomsepisod. Det gäller särskilt när man får depression, men också en mani kan utlösas av yttre påfrestningar. Med tiden tycks yttre påverkan få allt mindre betydelse och sjukdomsorsakerna återkommer oftast spontant utan synbar orsak. Många andra omständigheter, som personlighet, långvarig stress, kroppsliga sjukdomar och omgivningens sätt att reagera kan påverka sjukdomen på lång sikt.

Lika vanligt bland män och kvinnor

Manodepressiv sjukdom är ungefär lika vanlig hos män som kvinnor. Män har oftare maniska perioder, medan kvinnor oftare lider av depression.

Drygt en av hundra får sjukdomen

Risken att någon gång i livet insjukna i manodepressiv sjukdom är en till två procent. Om man även räknar in lindrigare former av sjukdomen stiger siffran till fem procent eller mer. Sjukdomen är lika vanlig i hela världen och förekommer hos människor i alla socialgrupper. Man brukar insjukna första gången när man är mellan 15 och 30 år, ofta i tonåren. Det händer ibland att små barn insjuknar, men det är ovanligt.

Börjar ofta med depression

Det är vanligt att sjukdomen börjar med en eller flera depressioner. Det kan då vara svårt att veta om man har fått en vanlig depressionssjukdom, där man inte riskerar att bli manisk, eller om man har fått manodepressiv sjukdom. Att enbart ha återkommande depressioner är betydligt vanligare än manodepressiv sjukdom. Om man har börjat få depressioner i unga år är det däremot vanligast att depressionssjukdomen senare övergår i manodepressiv sjukdom.Har man släktingar med manodepressiv sjukdom är det bra om man är uppmärksam på tecken som kan tyda på sjukdomen och söka psykiatrisk hjälp redan vid sitt första sjukdomstillfälle.

Vanligt med återfall

Det varierar hur allvarlig sjukdomen blir. Om man har insjuknat i en mani och inte får behandling är risken mycket stor att man får återfall.Nästan alla med obehandlad manodepressiv sjukdom får fler än fyra sjukdomsperioder under sin livstid. Behandlingsmetoderna har utvecklats framgångsrikt och man kan oftast leva ett vanligt liv med arbete och familj. Man kan återinsjukna trots att man får behandling, men då blir symtomen oftast inte lika allvarliga och de kommer mer sällan.

Till Sidans topp
Till innehållsförteckningen

2011-05-18 @ 15:00:43 Sjukdomar/syndrom Kommentarer (7)

Borderline/Självskadebeéde

Att leva med självskadebeteende

Många menar att det på senare tid ökat bland unga människor. Skälen skulle vara en utbredd kroppsfixering i samhället och där fler gör skönhetsoperationer, tatuerar och piercar sig och att vissa grupper av ungdomar har det gemensamt att de självskadar sig.

Ett annat skäl skulle vara att det "smittar" och ytterligare skäl som anförs är att ungdomar mår sämre idag. Samtidigt vet vi att det är ett problem som uppmärksammas mer än tidigare. Så även om man kan anta att självskadebeteende ökar finns inga säkra belägg för det.

Vad menas med självskada?

Med självskada menas en impulsiv och medveten handling med syfte att skada sin egen kropp utan att vilja dö. Beräkningar säger att mellan fem och sju procent (12 procent av flickorna) av alla ungdomar självskadar sig och bland vuxna drygt tre procent.

Självdestruktivt beteende

Självskada räknas som ett självdestruktivt beteende, precis som att röka, utsätta sig för farliga situationer och relationer, självmord och självmordsförsök, ätstörning, missbruk av alkohol och droger.

När det talas om självskada brukar också nämnas en form av självskada som kan förekomma hos personer som är utvecklingsstörda eller har autismstörning, så kallat stereotypt självskadande, liksom självskada vid vissa svåra psykotiska tillstånd och tvångsmässig självskada vid något som kallas för trichotillomani.

Någon skarp gräns mellan självdestruktivt beteende och självskada går inte att dra. En del som självskadar sig har tidigare haft traumatiska upplevelser, andra har missbrukat alkohol eller droger och åter andra har försökt ta livet av sig.

Hälften av alla som självskadar sig har också någon form av ätstörning, liksom att det ofta förekommer bland dem som fått diagnosen borderline, som är en form av personlighetsstörning.

Det finns många känslomässiga reaktionsmönster som påminner om varandra oavsett vilket självdestruktivt beteende man har. När personer skadade sig själv genom att förgifta sig med mediciner är anledningar ofta att andra skulle bry sig om henne. Det är också en av anledningen till att fortsätta att karva i sitt sår. Självhat är också något som går igenom i nästan alla fall.

Självskada och andra självdestruktiva handlingar handlar alltså om svårigheter att kunna hantera negativa känslor och impulser.

Varför?

En känsla av att man förtjänar att bli straffad av någon anledning
En känsla av lättnad för att hantera ilska, känslomässig spänning
För att lugna sig när panikångesten kommer
För att få kärlek och uppmärksamhet
För att straffa andra
För att känna tillhörighet och ha en identitet
För att känna sig värdefull
För att få utlopp för självhat
För att känna kontroll
Att fly från känslor av tomhet och ensamhet
Prestationsångest och stress
Ett sätt att fysiskt uttrycka vad man upplever psykiskt "Själens sår på utsidan"

Självskadebeteende upplevs ofta som beroendeframkallande.

Självskadebeteende kan drabba vem som helst och är mycket vanligare än man kan tro. En individ kan börja skada sig i sin ensamhet och döljer ofta sitt beteende för omgivningen under en längre tid innan hon/han upptäcks eller samlar mod och berättar det för någon.

2011-04-07 @ 19:18:55 Sjukdomar/syndrom Kommentarer (2)

Bältning

2010-10-10 @ 14:21:16 Sjukdomar/syndrom Kommentarer (0)

Hur ser du på psykisksjuka folk? Kommentera gärna!

Hur ser ni på ärriga tjejer och killar?..Eller hur ser ni på oss som fått en diagnos?

Så här såg jag förrut på saken innan jag själv blev drabbad:

Jag har alltid varit en person som accepterar alla människor. Men de där men psykiska problem förstod jag aldrig. Mötte jag en ärrig människa på stan eller något så kan jag vara ärlig och berätta att jag snacka ner dom med mina kompisar. Mina tankar var: "psykfall" - "uppmärksamhet" - "löjlig" - "störd". Som sagt fatta jag ingenting och var löjlig själv. Man förstår nu hur dum man va. Man snackar ju inte direkt ner en med cancer så varför göra det med "psykiskcancer"? Depression är den vanligaste folk sjukdomen!! Visste ni det?

Det finns väldigt många som döljer sina besvär och det tycker jag är fel. Stå för hur du är istället. För mycket skam finns i vårt samhälle. Varför är det så? Och varför bli kopplad som ett psykfall om man ligger inlagd? En kris kan drabba alla, tex - dödsfall - stress - nedstämdhet - problem i förhållande - eller familje problem.

Idag mår jag ganska okej och är verkligen mycket bättre än vad jag var förut. Ingen trodde att jag skulle klara av att bo själv! Men idag sköter jag allt själv (förutom medicin). Har ingen som helst stöd i mitt hem fast att det alltid finns personal i närheten. Känner mig felplacerad om jag tittar på dom andra som nästan går i psykos. ( Det verkar så i alla fall )...

Är så stolt över mig själv och det har jag rätt att vara. Tro mig....Ingenting är omöjligt, kämpa framåt istället för att se bakåt...

Att ha drömmar är väldigt viktigt. Alla är värda ett bra liv.. Tro på dig själv och låt ingen annan styra över dig. Att be om hjälp är inte farligt och vänta inte med att ta tag i problemen det blir bara värre..

Kraam!!

2010-09-27 @ 18:19:03 Sjukdomar/syndrom Kommentarer (7)

Kort sammanfattning

Varför ”får” vissa ett självskadebeteénde? Kort sammanfattning

”Detta problem uppstår oftast till följd av stress, trauma eller depression. Människor skada sig själva som ett sätt att hantera situationer som de känner ingen kontroll över, och ofta de väljer dolda områden av sin kropp för sin verksamhet så att den egna skadan inte upptäcks. I vissa fall kan skadorna bli mer uppenbar, i vilket fall skada sig själv kan ses som ett rop på hjälp, och självskadebeteende kan också utvecklas till mer allvarliga självmordsbeteende, så det är en anledning till oro.

Det finns ett stort antal former av självskadebeteende”.

2010-09-12 @ 13:48:17 Sjukdomar/syndrom Kommentarer (18)

Information om självskadebeteénde och Borderline

Idag har jag bestämmt mig för att lägga upp lite information om Borderline och självskadebeteénde eftersom många mejlar och frågar vad det är med mm....

Människor med borderline är ofta impulsiva och emotionellt instabila. De har ofta en negativ inre bild av sig själva, och deras bild av människor i deras nära omgivning kan skifta mellan vitt och svart. Deras humör är ofta snabbt svängande, känslorna tenderar att bli intensiva, de triggas igång väldigt lätt och omgivningen kan ha svårt att förstå borderlinepatientens reaktionsmönster. Självskadebeteende, självmordsförsök och samsjuklighet med till exempel depression, ätstörning, missbruk och ångestsjukdomar är vanligt.
Människor med borderline deras relationer kan pendela mellan att bli stormiga, intensiva och kaotiska och deras uppfattning om andra pendlar inte sällan mellan idealisering och nedvärdering. Detta ger ofta upphov till problem när de hamnar inom sjukvården, kanske särskilt inom den psykiatriska slutenvården. Om behandlande personal inte riktigt är medvetna om patientens svårigheter med att integrera "goda" och "onda" sidor hos andra kan vården bli bekymmersam och svår att klara utan konflikter. Även patientens snabbt svängande humör kan ställa till en hel del svårigheter
Människor med borderline är extremt sårbara känslomässigt. Minsta småsak kan få dem helt ur balans, och ofta har omgivningen mycket svårt att förstå vad som kan ha utlöst den starka känslomässiga reaktionen. Den emotionella sårbarheten i kombination med impulsiviteten leder inte sällan till självskadebeteenden eller till och med till självmordsförsök. Människor med borderline stannar ofta kvar i relationer på grund av sin oerhört starka rädsla för separation. Separationer är smärtsamma för de flesta människor men för en person med borderline upplevs ofta separation som en avgrundsdjup förtvivlan, en känsla av total övergivenhet och en bottenlös tomhet som tycks omöjlig att leva vidare med. Inte sällan handlar självskadebeteenden och självmordsförsök om denna rädsla för att lämnas.
Mortaliteten i självmord är mycket hög. Cirka 90 procent av patienter med borderline som någon gång vårdats vid psykiatrisk klinik har gjort ett eller flera allvarliga självmordsförsök. 10 procent dör till följd av självmord.Patienter med borderline har en mycket hög samsjuklighet av andra psykiatriska sjukdomar. Till de vanligaste hör depression, ångestsjukdomar, ätstörningar och missbruk. Samsjuklighet och självmordsförsök är de vanligaste anledningarna till att människor med borderline söker sig till den slutna psykiatriska vården
Patienter med borderline har en mycket hög samsjuklighet av andra psykiatriska sjukdomar. Till de vanligaste hör depression, ångestsjukdomar, ätstörningar och missbruk. Samsjuklighet och självmordsförsök är de vanligaste anledningarna till att människor med borderline söker sig till den slutna psykiatriska vården.Patienter med borderline beskriver ofta att de har svårt att lyckas få andra att förstå hur de känner sig. Det kan te sig om de bär en "mask", som gör det svårt att läsa av dem. Till exempel kan en djupt deprimerad, självmordsnära borderline på ytan te sig i det närmaste neutral så att behandlaren inte ens kommer på tanken att fråga om eventuella självmordstankar. Självskadebeteenden och självmordsförsök kan ibland utlösas av patientens svårigheter att kommunicera sin inre smärta till omvärlden.

___________________________________________________

Kategorier av självskadebeteende
Det finns två kategorier av självskadebeteenden; kulturellt sanktionerat självskadebeteende och patologiskt självskadebeteende. Inom det patologiska självskadebeteendet finns det ytterligare tre kategorier; allvarligt, stereotypt och ytligt. Jag ska kortfattat berätta om dessa tre:

Allvarligt självskadebeteende
Schizofrena eller maniska personer kan använda sig av allvarligt självskadebeteende genom att exempelvis tända eld, amputera eller kastrera sig själva då de kan föreställa sig hur vissa av deras kroppsdelar är täckta av något de avskyr, som ormar eller spindlar.

Stereotypt självskadebeteende
Stereotypt självskadebeteende kan förekomma i samband med psykiska sjukdomar, autism eller andra utvecklingsstörningar. Personen kan då upprepade gånger dunka sitt huvud i väggen eller bita sig själv i armar eller fingrar.

Ytligt självskadebeteende
Ytligt självskadebeteende kan förekomma i samband med personlighetsstörningar, ätstörningar eller om man varit med om något övergrepp. Personen i fråga kan då skära sig med vassa föremål, riva sig till denne börjar blöda eller bränna sig själv.

Döden är inte utvägen
Det är lätt att som utomstående tro att personen som skadar sig själv försöker ta sitt liv. Självmord och självmordsförsök inträffar, men långt ifrån alla gånger man självskadar har man som avsikt att ta sitt liv, det är snarare tvärtom - man skadar sig för att överleva.
Det kan vara svårt som utomstående att förstå vad jag menar med detta, men man vill inte dö, utan man vill leva och strategin man använder sig av för att orka med livet och allt därtill - skola, jobb, vänner, fritidssysslor - är självskadebeteenden. För många är det ett sätt att bli av med allt negativt inom sig - tankar, känslor, minnen - och för att klara av vardagen skadar man sig själv medvetet.

Konsekvenser
Det är uppenbart att denna strategi inte är den bästa då det medför negativa kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser.

Kortsiktiga
På kort sikt kan ett självskadebeteende få förödande konsekvenser för den utsatte och dennes närstående. Om personen i fråga skär sig i handleden och använder sig av rakblad kan denne skära sig för djupt och i värsta fall förblöda om denne inte får akut läkarvård. Använder man sig av smutsiga föremål kan det leda till infekterade och svårläkta sår. Genom att självskada sig så fort en motgång uppstår lär man heller inte känna sina känslor ordentligt.

Långsiktiga
Den främsta långsiktiga negativa konsekvensen är självklart ärrbildningen. Blir såren djupa och många blir det så klart fler synliga ärr på kroppen. Även en ond cirkel bildas - då man i samband med motgångar som uppstår självskadar sig blir det som en vana, för att förenkla det gör jag ett exempel:

Min mamma kan inte skjutsa mig till min kompis som bor två mil utanför centrum. Jag hade lovat min kompis att komma till henne då hennes pojkvän gjort slut med henne en timme tidigare, självklart vill jag trösta henne.
Jag vet dock inte hur jag ska ta mig ut till henne då jag inte har körkort och min pappa inte är hemma. Jag vet heller inte hur jag ska berätta för min kompis att jag inte kan komma ut till henne, jag vill ju inte bryta ett löfte och inte heller göra henne besviken.
Jag får ångest och börjar tänka negativa tankar om mig själv - jag är värdelös, en dålig kompis, jag kan inte ens ta mig ut till min kompis, min mamma hatar mig, allt jag gör är fel. För att hindra dessa negativa tankar skär jag mig. Jag slipper fokusera på det egentliga problemet - hur jag ska ta mig ut till min kompis - och fokuserar istället på smärtan och blodet.

___________________________________

Jag hoppas ni har fått ut lite med denna informationen.....
Är det något ni undrar så är det bara att fråga eller mejla mig: Skruttanekblad@live.se

2010-08-19 @ 12:33:44 Sjukdomar/syndrom Kommentarer (4)