Jag föll igen..

Kaos...Kaos...Kaos...
Mitt i all ångest ligger jag nu på gränsen till anemi igen efter förrgårs hemska handlingar!
Känner mig så jävla kass att jag föll ännu en gång..  
Hamnade på isoleringen medans dem gick igenom mitt rum... 
- Har vi allt nu? ((Sade en msk))
Jag - Absolut nu har ni allt...
Ha, trodde dem verkligen att jag skulle svara ärligt på den frågan? Mina små diamanter i form av glas håller jag varmt om hjärtat och gömmer beskyddande.... Jad sade också till läkaren idag att jag skadar mig för att dö utan för att överleva, jag vet Natade sade han. Skönt att någon förstår mig! Han beklagade sig också att dem inte kunde ge mig bättre vård här och nästa vecka skall han kolla upp möjligheterna till Växjö istället. Hoppas jag får flytta dit, skulle betyda så mycket för mig. Här finns det inte så många som är insatta i självskadebeteénde, eller så känns det i alla fall..
 
 
Det finns en grupp i vårt land som kan slå oss min vän, 
utan att det straff väntar sen....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tar ett djupt andetag, ser någon mig? Fan jag har gjort det igen!

Gårdagen kvällen/natten kunde ha varit bättre!!
Allt började med att jag var på dåligt humör och sludade med ett glipande sår. Det kan vara svårt att förstå sitt eget bästa iband ((alltid))...
Hade ett lång samtal med sjuksköterskan om vad jag egentligen vill med mitt liv.
Jag berättade att jag vill bli fri från allt det destruktiva och leva ett normalt liv. En gång i tiden när jag bodde hos fosterfamiljen så levde jag vilket Svensson liv som helst.. Kille,jobb,skola och underbara vänner och släktingar men allt har förändrats och skall jag vara ärlig så saknar jag det livet.
Jag kunde vara omringad av gemenskap men istället sitter jag på rättspsyk. Varför? Jo för att jag valde fel väg.
Jag kunde ha stannat kvar men jag trodde jag kunde fly i panik, observera TRODDE.
 
Nu är det kväll och jag lovade ssk att jag skulle lägga mig tidigt för att jag fick mina mediciner tidigare.
Får försöka hålla det löftet..
 
 
 
Godnatt