Kindergarten och saknaden av hästar

 Senaste dagarna har jag inte gjort så mycket, mest slappat.
Ett och annat tjaffs med medpatienter, skulle tro att det är ett kindergarten ibland!
Det är nackdelen med att det är så pass blandade patienter på en och samma avdelning.
Jag har absolut inget gemensamt med någon här, och är ensam tjej. Kan vara ganska skönt men saknar att ha någon att prata med, måla naglarna, ja sådana simpla saker som dem flesta ser som självklart!
På Säter vart jag också ensam tjej, då brydde jag mig inte så mycket för jag mådde piss.
Men nu när jag mår bättre är det drygt, men har sådana fina vänner.
På måndag kommer S till mig och ödslar lite tid, och i sommar skall jag rida med H.
Skit längesedan jag hoppa upp, men inte haft rätt vikt till att rida.
Har man ""fel"" vikt kan det vara jobbigt att tölta (Islandshäst), samt att jag föredrar barbacka och då måste man ha lårmusklerna för att sitta bra annars kan det bli lite komplicerat.
2008 var jag i Åre på turridning i 8 timmar, vi red till Åreskutan och det var super roligt. Men fick inte rida barbacka, fick så satans ont i baken att jag stod upp med ena handen för baken och andra i tyglarna och galopperade tillbaka, var en upplevelse =) .. Usch vad jag saknar hästarna! Anyway!!
 
((Minns denna ridningen, fötterna vart som istappar))
 
 
 
 

Aaj aaj dedär gör faktiskt ont! (Skulle publiceras igår)

  Snart har det gått 1 år sedan jag blev förflyttad till rättspsyk i Östergötland!
Det har varit mycket blod, svett och tårar, ordagrant!
Men det går framåt nu! Lärt mig spelet här. Skulle jag inte ha flyttats från Säter hade jag inte levt nu.
Dem var fan i inte normala, trillade ihop fleera gånger där, rakt ned i golvet. Inga prover togs, när jag kom till Östergötland togs det prover direkt!
Visade sig vara anemi (blodbrist) + att jag hade extremt dåliga järnvärden så kroppen kunde inte bygga upp blod. 
Blodtrycket, ja det var så lågt att jag kunde svimma sittande.
Idag tas det prover regelbundet och sist var mitt blodvärde uppe i hela 112. *Glad*
Med dåliga blodvärden blir man otroligt trött, orkar ingenting. Och en liten promenad kan kännas som ett helt gympass. Nog om det!
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Hej!.. Erica-Natalie heter jag och bor i Östergötland men uppväxt i Skåne. I december 2015 blev jag inlagd på rättspsyk i Dalarna men är nu förflyttad närmare hem. Jag har i stort sätt varit inom psykiatrin hela livet. Jag kämpar.... Tro mina ord.. Här kan ni följa livet på rättspsyk och vägen till friheten igen...




RSS 2.0