Jag är så rädd
Du förstår inte hur mycket du betyder,
inte hur mycket du är värd.
Du vet inte vad som står på spel
om du försvinner
Du vet inget,
anar inget ont
Bra eller dåligt,
det vet jag inte
Men en sak vet jag - utan dig skulle jag inte leva.
Du är det enda som håller mig vid liv.
Min tunna tråd jag klänger fast vid.
Tvinga mig inte släppa taget, jag ber
Jag är så rädd,
jag förstår hur nära slutet jag är.
Men jag tror du skulle vara
räddare än mig om du visste.
inte hur mycket du är värd.
Du vet inte vad som står på spel
om du försvinner
Du vet inget,
anar inget ont
Bra eller dåligt,
det vet jag inte
Men en sak vet jag - utan dig skulle jag inte leva.
Du är det enda som håller mig vid liv.
Min tunna tråd jag klänger fast vid.
Tvinga mig inte släppa taget, jag ber
Jag är så rädd,
jag förstår hur nära slutet jag är.
Men jag tror du skulle vara
räddare än mig om du visste.
Lämna mig inte nu
Varför ska hjärtat skrika,
högre för varje dag?
Varför ska själen darra
så våldsamt vid varje slag?
Förr slogs vi ju till sammans mot allt!
Varför ska ögon tåras
vid minsta lilla känsla?
Varför kan inte handen skriva
annat än meningslösa ord?
Förr var vi stolta trots att mörkret var kallt!
Varför ska blodet rinna
åter ner för min arm?
Varför ska gråten mig skaka
och värme inte längre va varmt?
Förr klarade vi både bittert och salt!
Varför ska du darra
nu när det gäller min själ?
Du kan inte svika mig nu
högre för varje dag?
Varför ska själen darra
så våldsamt vid varje slag?
Förr slogs vi ju till sammans mot allt!
Varför ska ögon tåras
vid minsta lilla känsla?
Varför kan inte handen skriva
annat än meningslösa ord?
Förr var vi stolta trots att mörkret var kallt!
Varför ska blodet rinna
åter ner för min arm?
Varför ska gråten mig skaka
och värme inte längre va varmt?
Förr klarade vi både bittert och salt!
Varför ska du darra
nu när det gäller min själ?
Du kan inte svika mig nu
när du levt så väl
Du måste resa dig nu annars dör vi
Idag ljög jag
Idag ljög jag,
Du fråga hur jag mådde och jag sa "bra",
Du fortsatte prata,
Jag kände hur paniken tog tag i mig,
Det blev allt svårare att andas,
Hur kunde jag vara så dum att ljuga?
Idag ljög jag,
Jag berätta glatt hur positivt livet hade blivit,
Hur jag längta efter framtiden,
Du svarade "jag ser att du mår bättre",
Jag ville skrika tillbaka - "hur fan kan du se så dåligt?"
Men jag ljög och kunde inte avslöja mig,
Idag ljög jag,
Och imorgon kanske jag berättar
Följ spåren
Jag hör hur dörren saktas öppnas,
Vänder mig om i sängen och låtsas sova,
Ber till mig själv att dom inte ska se blodet som nyss droppa på golvet,
Känner hur någon står riktigt nära och iaktar mig,
Blir för en stund rädd men tänker att det är folk som vill hjälpa mig,
Jag känner hur armen bultar från såren,
Kan knappt ligga still, börjar tyst gråta,
Dom säger något till varandra men kan inte uppfatta orden,
Ska dom inte gå snart?
Tänkte dom stå där hela kvällen?
Äntligen går dom,
Sätter mig upp i sängen och börjar högt gråta,
Paniken reser sig i hela kroppen, nu fokuserar jag inte längre på smärtan,
Tror dom verkligen jag sover så tidigt, eller vågar ingen säga något?
Om dom bara visste vad jag gjorde på nätterna,
Alla tårar som hysteriskt lämnar min kind,
Jag är arg på mig själv att jag döljer vad jag gör,
Bara spåren kan leda dom fram,
Spåren som går som en karta längst mitt golv,
Visar var jag har varit,
Sent på morgonen somnar jag,
Lovar mig själv att imorgon ska jag inte ljuga,
Ljuga för dom som försöker hjälpa mig,
Dom som annars kallas personal
Sista gången
Så det säger du?
Är det sant då?
Det kanske bara är något som du hittar på...?
Ah - du försöker lura mig!
Klart att du inte kan överge MIG,
jag som räddar dig från allt ont i livet.
Vaddå?
Är JAG ond menar du?
En demon?
Nej, nu har du nog fått något om bakfoten här...
Jag HJÄLPER dig att uthärda allt det svåra,
jag befriar dig från din inre smärta,
jag får dig att känna att du duger något till.
Det gör du ju inte annars...
Ursäkta?
Ska du sluta lyssna på mig?
ÄR DU INTE KLOK?
Du kan ju inte bara ge upp!
Minns du inte allt vi kämpade för tillsammans?
Alla älskade stygn jag gav dig,
alla vackra ärr,
alla gapande sår som bedövade din panik.
Inte kan du överge det, heller?
Du minns väl att vi var vänner för livet??
Nähä...
Inget jag säger spelar någon roll då?
Är det bara de där idiotiska "terapeuterna",
som är såå smarta,
som får dig att vända mig ryggen?
Varför lyssnar du på DEM?
Det är ju JAG som vill hjälpa dig,
de överger dig alltid till slut.
Du duger inte för evigt för dem.
Men JAG överger dig aldrig!
Så du ska ignorera mig för resten av livet?
Minsann...
Och det tror du att du klarar??
Patetiska bordeline-unge
VEM ÄR DU UTAN MIG?!? Hälsningar ditt kära självskadebeteénde
Svar på kommentar
Johanna om Facebook upplevelser:
En fråga har du en dotter? Såg någon bild på FB och blev halvt förrvirrad :) har följt din blogg jätte länge!
Svar; Nej jag har ingen dotter. Tror du syftar på en bild som blev aktuell idag. Det var så att jag drev med en tjej som skrev till mig hela tiden att jag skulle banta. Och jag är inte den som kränker så jag lura henne lite istället. Kan informera att tjejen på bilden är äldre än mig så hon kan inte vara min dotter. Om du syftar på andra bilder kan det vara mina syskon eller mammas X dotter.
Hur många finns det kvar?
när ångesten sakta kväver mig
och jag trycker tillbaka tårarna innan de rymmer ner på kinderna
hur många finns kvar?
när klumpen i magen blir för stor
och jag sliter loss hår från huvudet
hur många finns kvar?
när jag sitter där i mörkret
med ångest så stark att jag skakar
hur många finns egentligen kvar?
Minna minnen jagar mig
Det var vår hemlighet eller hur?
Den som ingen annan får veta
Det som är tabu i världen
Jag har hållt mitt löfte i flera år nu
Har du?
Ibland råkar orden slinka ur mig men bytar snabbt samtalsämne
Det gör så fruktansvärt ont i mig
Jag behöver bearbete
Men jag kan inte bryta ett löfte
Jag önskar jag kunde spola tillbaka och hinna fly
Jag var bara ett barn
Ett barn förstår du?
Jag tror aldrig du kommer förstå vad du gjort mot mig
Alla tårar jag har fällt
Jag lever med minnena varje dag
Snart orkar jag inte hålla mitt löfte längre
Förlåt
Tappa inte orken
När vet man
vilket andetag som är det sista
kanske när man inte ens
kan känna det
när kroppen bara längtar
längtar efter stillhet
slutar röra sig
att leva med psykiatrin
är just inte att leva
det är att överleva
den var min familj, en grund
den är min grav
dom inte bara grävde den
puttade ner mig
och strödde över jord
de spottade
de hatade
och alla dessa löften
om ett bättre liv
aldrig runt några hörn,
inga dagar, inga veckor.
bara vågor
sjöstjärnor i marken att hålla fast vid
där ni blänkte på havsbotten.
släpp inte taget
tappa inte hoppet
om ni Vill vara kvar
Varenda blick,
färg och ljus.
Varje sagt och osagt ljud,
Vilar under kudden
vilket andetag som är det sista
kanske när man inte ens
kan känna det
när kroppen bara längtar
längtar efter stillhet
slutar röra sig
att leva med psykiatrin
är just inte att leva
det är att överleva
den var min familj, en grund
den är min grav
dom inte bara grävde den
puttade ner mig
och strödde över jord
de spottade
de hatade
och alla dessa löften
om ett bättre liv
aldrig runt några hörn,
inga dagar, inga veckor.
bara vågor
sjöstjärnor i marken att hålla fast vid
där ni blänkte på havsbotten.
släpp inte taget
tappa inte hoppet
om ni Vill vara kvar
Varenda blick,
färg och ljus.
Varje sagt och osagt ljud,
Vilar under kudden
Mitt hjärta
Förlåt över att jag finns
Det var inte meningen att skada
Förlåt över att det jag sa,
jag ska inte tala igen.
Jag har plockat ut mitt hjärta
och gett det till dig.
Du har det i dina händer,
Du har makten i dina händer.
Är det tungt att bära ?
Är det tungt att välja ?
Du gav mig din famn, men jag kunde inte nå den
Du har ju inte valt än,
du har ju ett hjärta i dina händer.
Är det tungt ?
Är det jobbigt ?
Är det värt det ?
Eller förlorar du bara ?
Jag vill till din famn
men du hindrar mig !
Du hindrar mig med mitt hjärta i dina händer.
Välj mig !
Stoppa tillbaka mitt hjärta !
Krama mig !
Det var inte meningen att skada
Förlåt över att det jag sa,
jag ska inte tala igen.
Jag har plockat ut mitt hjärta
och gett det till dig.
Du har det i dina händer,
Du har makten i dina händer.
Är det tungt att bära ?
Är det tungt att välja ?
Du gav mig din famn, men jag kunde inte nå den
Du har ju inte valt än,
du har ju ett hjärta i dina händer.
Är det tungt ?
Är det jobbigt ?
Är det värt det ?
Eller förlorar du bara ?
Jag vill till din famn
men du hindrar mig !
Du hindrar mig med mitt hjärta i dina händer.
Välj mig !
Stoppa tillbaka mitt hjärta !
Krama mig !
Jag skulle kunna berätta
Jag skulle kunna berätta
om mitt liv ut och innan
berätta hur det går till
när det känns som man inte kan andas
Jag skulle kunna berätta
om hur jag faller gång på gång
om hur det känns att falla rakt ner
och inte veta om man orkar resa upp
jag skulle kunna berätta
om alla gånger jag slog i kudden
rev sönder mig själv
för att orka vara jag
jag skulle kunna berätta
om alla eleka ord jag fick
kastat rakt in i hjärtat
jag skulle kunna berätta
om hur osynlig jag var
Jag skulle kunna berätta
om det självhatet mitt hjärta går
runt och bär på
Jag skulle kunna berätta allting
igen och igen
men jag vet inte om ni vill höras på en flicka
historia
för tänk er
att vara en människa
som är osynlig
för alla
om mitt liv ut och innan
berätta hur det går till
när det känns som man inte kan andas
Jag skulle kunna berätta
om hur jag faller gång på gång
om hur det känns att falla rakt ner
och inte veta om man orkar resa upp
jag skulle kunna berätta
om alla gånger jag slog i kudden
rev sönder mig själv
för att orka vara jag
jag skulle kunna berätta
om alla eleka ord jag fick
kastat rakt in i hjärtat
jag skulle kunna berätta
om hur osynlig jag var
Jag skulle kunna berätta
om det självhatet mitt hjärta går
runt och bär på
Jag skulle kunna berätta allting
igen och igen
men jag vet inte om ni vill höras på en flicka
historia
för tänk er
att vara en människa
som är osynlig
för alla
Ännu en dag
Ännu en dag har passerat och inget händer,
Inte heller idag har jag tagit tag i mitt liv,
Väljer att isolera mig i lägenheten,
Vågar inte lita på någon,
Är rädd för att bli ensam kvar igen,
Kan inte ta ännu en kamp, är för svag,
Tar på mig en mask och låtsas som allt är bra,
Men sanningen är annorlunda,
Jag kämpar för att hålla mig kvar i livet,
För att inte ge upp,
Jag har fallit förut och lyckats ta mig upp,
Så jag ska väl klara detta också...
Stjärnorna kan se dig
Kan inte sluta tänka så skriver ner lite
Jag kan inte längre se världen ur eran synvinkel,
Den är allt för komplicerad,
Era krav gör att jag känner mig dålig,
Jag klarar inte dom,
Gång på gång faller jag,
Men lyckas ta mig upp på fötter igen,
Hur många fall ska man klara?
Ni säger att ni inte förstår mitt tänkande,
Om jag bara berättade kanske jag skulle kunna få hjälp,
Men jag sitter tyst och säger inte ett ord,
Vad tänker du på Erica, den frågan får jag ofta
Men jag vågar inte säga sanningen om mig själv,
Dag för dag kämpar jag mig igenom känslorna,
Kan inte gråta längre,
Tårarna tog slut för längesedan,
Lägger mig ner och fantiserar mig bort,
Men tankarna stannar där..
Jag känner mig som en dålig människa som inte klarar av kraven som ställs på mig. Krav som egentligen är självklara för en 22 årning att existera. Jag kan inte längre ta hand om mig själv. Blir påmind om att duscha inte det roligaste. Jag vet inte längre vad jag gör om dagarna sitter nog bara och läser bloggar. Bloggar som inte är bra för mig. Skapar en relation till en okänd psyksikt sjuk människa som senare tar livet av sig. Bara det får mig att tänka. Har många fina "vänner" som stöttar mig, fast via internet. Har aldrig träffat människan endå diskuterar vi våra problem. Men vart finns vännerna man kan träffa i vardagen? En efter en lämnar dom mig, jag är allt för svår att ha med att göra. Jag är en dålig människa jag måste bara acceptera det! Men jag kämpar vidare till ett värdigt liv. För en dag ska jag stå där och skratta åt folket som tryckte ner mig. Dom lyckades en stund men jag ska vinna. Jag börjar här och nu!!
