Den har någonting som griper tag och leder dig från natt till dag...

 
Hello, can you hear me??
 
Idag gör livet så in i hel-etes ont.  
Dagarna passerar. Jag ser vad andra gör, festar, umgås, går i skolan och så vidare. Blir så otroligt stressad över framtiden. Så pass stressad att jag ibland vill ge upp. It's hurt!!!! JAG KOMMER INTE HINNA MED  ALLT DETTA JAG MISSAR!!
 
Många år har jag varit inom psykiatrin. både inlagd och öppenvård. Detta har pajat mycket för mig.
Jag har sett måånga sjuka människor, det värker i mitt hjärta. Går inte en dag utan att jag tänker
- Hur gick det för henne/honom?
- Lever hon/han fortfarande?
Och så vidare.
Har misst tre nära vänner i självmord och många andra som jag träffat. Sett folk föras ut på bår, både levande och döda.
Vem vill ha dessa synerna i huvudet dygnet runt? Ingen skall behöva se sådant. Vem vill höra en sjuksköterska/mentalskötare skrika:
- Hämta akut väskan och syrgas hon/han andas inte.
?
Ord som ekar.
 
................
 
JAG lever, JAG andas. Mina vänner gör inte det. Mormor gör inte det, inte morfar heller.
 
 
 
 
 

Dark enough?

 
Känner mig så fruktansvärt dum och frustrerad!
Får jag hjälp och avböjer eller får jag ingen hjälp? I don't know!........
Min hjälp är inte att vara ute på rastgården som jag ofta får förfrågan till. Vill ha terapi och inte leka runt med någon boll.
 
 
Känner mig verkligen som förvaring! Jag har varit inlagd över ett år nu. 
Träffade en kurator 1 gång (!!!!!!!!????????) på Säter, det är allt! Minns ens inte om jag träffat någon här i Östergötland, allt är så suddigt och luddigt.
 
 
Dagar som idag vill jag bara sova förbi, må dom passera. . Typ. . 
Varit otrevlig mot en personal, men blir så ledsen när jag hör kritik. Det är mitt sätt att 'försvara' mig att 'skjuta' tillbaka bollen. Men det blir ju så himla tråkigt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har begått ETT misstag i mitt liv och det resulterar i rättspsyk. Starkt gjort .. Or not!
 

 
 
 
 
 
 

Fortsätt simma som fisken

Dagarna rullar på, helst vill jag bara komma igenom dem med ett leénde på läpparna.
Ibland gör det ont att ta ett enda andetag, så fruktansvärt ont!
Tvivlar ibland på vad jag vill med *"livet", fortsätta kämpa eller gå emot allt? Kommer det någonsin bli bättre? Allt går så fruktansvärt sakta med terapi och så vidare här på rättspsyk...Tror att KBT hade hjälpt emot mina tvångstankar (OCD). 
Tvångstankarna styr min vardag sooo bad.. Utan dem hade jag levt ett bättre liv, betydligt bättre.
Jag är så trött på detta, står inte ut.
 
 
Men har mycket fint att kämpa för också.. 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Hej!.. Erica-Natalie heter jag och bor i Östergötland men uppväxt i Skåne. I december 2015 blev jag inlagd på rättspsyk i Dalarna men är nu förflyttad närmare hem. Jag har i stort sätt varit inom psykiatrin hela livet. Jag kämpar.... Tro mina ord.. Här kan ni följa livet på rättspsyk och vägen till friheten igen...




RSS 2.0