Skillnaden mellan Komplex-PTSD och enbart PTSD, och mina tankar kring det

Detta med PTSD!
Jag har tidigare berättat att jag har Komplex-PTSD, vad är då skillnaden mellan Komlpex-PTSD och enbart PTSD?.. Låt mig förklara...""Komplex"" framför betyder att det är fler än ett trauma, och enbart PTSD är vanligtvis ett trauma.
Vid komplex PTSD finns vanligtvis en ensidig och genomgripande negativ självbild, stora relationssvårigheter och bristande känsloreglering. Detta kan uttryckas i dissociation och personlighetsförändringar, som kan vara lätta att förväxla med psykostillstånd och andra svåra psykiska diagnoser. Även somatiska symtom som smärta kan förekomma. 
Jag undviker situationer som kan dra igång minnen. Ofta går jag in i dissociation och ""stänger"" av. Det kan vara vääligt obehagligt att ""vakna"" upp efter detta. Jag är själv inte medveten när jag går in i dissociation.
Om någon tillexempel knäpper med fingrarna kan man, eller i alla fall bli väldigt arg och förvirrad. Jag går in i försvarsmekanismen att försvara mig själv och smäller gärna runt armarna när någon ""väcker"" mig med detta!!..  Nog om dissociation...
 
En lukt, en plats, eller olika situationer kan utlösa återblicken och det känns som att man återupplever händelsen. Det kan kännas som om man tappar kontrollen. Ibland är det väldigt svårt att i efterhand förstå vad som utlöste den obehagliga återblicken. Det är inte heller ovanligt att man känner skuld eller skam för det inträffade, eller att man är lättirriterad...................
 
Tar och skriver mer en annan dag då det är fika nu...
 
 
 
 
 
 
 
 

Den har någonting som griper tag och leder dig från natt till dag...

 
Hello, can you hear me??
 
Idag gör livet så in i hel-etes ont.  
Dagarna passerar. Jag ser vad andra gör, festar, umgås, går i skolan och så vidare. Blir så otroligt stressad över framtiden. Så pass stressad att jag ibland vill ge upp. It's hurt!!!! JAG KOMMER INTE HINNA MED  ALLT DETTA JAG MISSAR!!
 
Många år har jag varit inom psykiatrin. både inlagd och öppenvård. Detta har pajat mycket för mig.
Jag har sett måånga sjuka människor, det värker i mitt hjärta. Går inte en dag utan att jag tänker
- Hur gick det för henne/honom?
- Lever hon/han fortfarande?
Och så vidare.
Har misst tre nära vänner i självmord och många andra som jag träffat. Sett folk föras ut på bår, både levande och döda.
Vem vill ha dessa synerna i huvudet dygnet runt? Ingen skall behöva se sådant. Vem vill höra en sjuksköterska/mentalskötare skrika:
- Hämta akut väskan och syrgas hon/han andas inte.
?
Ord som ekar.
 
................
 
JAG lever, JAG andas. Mina vänner gör inte det. Mormor gör inte det, inte morfar heller.
 
 
 
 
 

Dark enough?

 
Känner mig så fruktansvärt dum och frustrerad!
Får jag hjälp och avböjer eller får jag ingen hjälp? I don't know!........
Min hjälp är inte att vara ute på rastgården som jag ofta får förfrågan till. Vill ha terapi och inte leka runt med någon boll.
 
 
Känner mig verkligen som förvaring! Jag har varit inlagd över ett år nu. 
Träffade en kurator 1 gång (!!!!!!!!????????) på Säter, det är allt! Minns ens inte om jag träffat någon här i Östergötland, allt är så suddigt och luddigt.
 
 
Dagar som idag vill jag bara sova förbi, må dom passera. . Typ. . 
Varit otrevlig mot en personal, men blir så ledsen när jag hör kritik. Det är mitt sätt att 'försvara' mig att 'skjuta' tillbaka bollen. Men det blir ju så himla tråkigt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har begått ETT misstag i mitt liv och det resulterar i rättspsyk. Starkt gjort .. Or not!
 

 
 
 
 
 
 

Arkiv