Ett,två,tre HOPPA
Herregud vad skönt, inom en timme är jag utskriven.
Min plan att gå till skogen och plocka mossa blir nog inte av eftersom som jag är så förbaskat trött idag.
Har träffat en person här som jag verkligen kommit överens med (patient). Vi skulle ses ute i det fria och ta en fika för att se hur de går att umgås då.
Jag är ju inte här för att skaffa vänner men ibland får man en på köpet ;)
Jag menar man betalat ju endå 80 kr om dagen och då borde en sån ingå ju?
Hinner inte skriva mer nu.
Sa jag skulle kolla mejlen dom blir ju så tveksamma om man säger att man ska blogga.
Tror dom jag skriver om dom eller? Har god lust till det men det handlar om respekt
Ska få komma hem
Det ser lovande ut, jag ska få åka hem imorgon om jag sköter mig.
Kan inte skriva mer det är katastrof på avdelningen!
Svar på kommentar
Hanna om Aha, du är störd?:
Serigöst så får du faktiskt skylla dig själv. Du kan inte hela tiden skriva att det är min sjukdom som gör att jag är så här.
Bullshit. Svar ja du är sjuk men det är endast du som kan göra något åt det. Jag tycker att det är så jävla ferl att du sitter
här och klagar när det är du själv som inte försöker tillräckligt mycket. Du skyller ifrån dig på allt och alla. Att dom är
dumma, ingen förstår osv. Men kan inte du då förstå att det är du själv som skapar allt det där. Gör något åt det, då kan
du få säg att det är jobbigt, om du försöker. Men sluta skyll på alla andra om du inte själv ens försöker.
Svar: Jag brukar faktiskt inte skylla på min sjukdom. Men därimot kan min sjukdom påverka valen jag gör i svåra situationer eller lättare situationer. Jag kanske klagar på psyk vården men det har jag all rätt att göra. Om du hade suttit inne lika länge som mig hade du nog också fått se och höra saker som måste förbättras.
Jag försöker verkligen med hela mitt hjärta att försöka fixa mig, men det går inte..Det bara går inte..Jag är inte mogen än för att leva själv, och DÄR kommer min sjukdom in.
Och en kommentar som denna tär mycket på mig.
För om jag dag efter dag kämpar med att få ihop vardagen, hur tror du jag känner då om jag får höra hur jävla dålig jag är? Det är sådana saker jag kan haka upp mig på....
Första natten själv..
Underbart skönt..Riktigt jävla skönt...
Har sovit själv första natten nu på vääldigt länge.
Det var underbart skönt att inte ha några vakande ögon på mig.
Idag vill jag bli utskriven men lär ju knappast ske. Men hoppas får man ju alltid göra. Vi får se i nästa blogginlägg om jag är hemma eller här!
Det är sagt att jag inte ska behöva vara här mer än nödvändigt och just nu mår jag "okej" så då kan dom ju skicka hem mig. Är väl inte så lätt som jag får det att låta. Massa kriterier jag måste uppfylla först. Och det första är avklarat
"Att kunna styra mina tankar under ångest och inte göra mig illa" chek
Nu väntar jag på att läkaren ska komma.
Har förstora förhoppningar känner jag redan nu!
Friska tankar på psykiatrin
Äntligen säger jag bara, äntligen.
Mitt vak togs bort i förmiddags. Otroligt skönt att kunna vara själv.
Men tanken slog mig när dom tog bort vaket "jag gör jag nu?"
Ska jag fortsätta åt det sjuka hållet eller börja på det friska.
Valet var jobbigt men jag bestämde mig för att kämpa.
Jag kan inte ge upp nu när jag levt i 22 år. Det går bara inte.
Jag kommer komma härifrån ganska snart och det ska bli så jävla skönt. Har massor av saker jag måste göra när jag kommer ut. Bl.a baka kanel bullar som jag försöker få med M på hon är nämligen super duktig.
Massor av friska saker flödar i mitt huvud, blommor,mat,hem,pyssel. Jag listan kan göras lång och nu märker jag att det varit värt dessa snart två veckor här.
Jag mår "okej" nu men kan må bättre och det känns skönt att jag VET att snart blir det ännu bättre!
Parodi på mig
Ibland ställer mitt tänkande till det för mig.
Finns det folk här som läser min blogg och kör en repris på avd? Ja,det känns som det just nu..
Vågar inte skriva mer om det just nu.
Det var rörigt på avdelningen igår. Ingen ordinarie jobbade, eller jo en tror jag sen kom
resten från andra ställen. Det kom in massa nytt folk, och jag blev allmänt förvirrad. Haka upp mig på namn och bla bla blaa...
För övrigt hade jag en väldigt bra dag igår, inte en enda skada gjord. Känne mig lite "stolt" över mig själv faktiskt. Om man nu kan kalla det stolt? Snarare förvånad. Så idag har jag stora förhoppningar på att slippa vaket och plan är att bli utskriven på måndag. Men det är min plan och inte läkarnas. Tycker min låter mycket mer vettig för det är väl inte bra att ha någon inspärrad här? Det säger ju alla typ.
Aj(a) fingrarna glöder, dags för en cigg....
Minnet sviktar
Jag har suttit och läst igenom en bit AV MIN EGEN BLOGG(?)
Och seriöst jag minns knappt ett skit.
"Jaha så jag var i Turkiet 2010?"
"Jaha jag fira julen själv förra året"
Känner mig otroligt löjig som inte ens kan komma ihåg viktiga saker i mitt eget liv.
Men andras är jag en jävel på att hålla koll på.
Köttbullar under armhålan
Jag klarar helt enkelt inte av vissa situationer jag utsätts för.
Jag har kämpat nästan hela dagen idag och inte en enda skada, eller någon skada som är dokumenterad för personalen.
Idag skulle i alla fall en läkare komma och kolla på min svullna hand om ni minns?
Den har blivit lite bättre men inte helt. Bara färgen som är bättre med inte svullnaden.
Ska bli spännande att få veta vad det är för fel mig.
- Nu ska jag sortera lite bilder -
Aha, du är störd?
FuckHelveteFanSkit
Jag skötte mig ju igår nästan och endå blir jag inte av med vaken försten tidigast imorgon.
Har även varit ute mer på avdelningen igår och idag.
En natt till ska alltså folk sitta och lyssna på när jag fiser.
Nej jag kan inte vara seriös, jag är bara helt...Off..
Även ett papper är på vift bl.a texten jag skrev in igår var på det pappret och det är ju verkligen inte sådant jag vill att "vårdare" ska läsa. Jag skriver av en anledning och det är för att jag inte kan prata om det!
Annars hade jag inte brytt mig.
Det känns så fruktansvärt jobbigt att vara här.
Jag har inte uppskattat sakerna i friheten tillräckligt mycket. Att kunna göra i stort sätt vad man vill och när man vill. Här funkar det inte så.
Psyk mingel
Idag har jag stora förhoppningar om att X vaket släpps,
jag har nästan skött mig och det är väl det dom vill se?
Låg och funderade igår en lång stund innan jag somnade, vad jag gjort under dessa 4 åren som är en dimma?
Vad har jag sagt? Jag vet faktiskt inte allt och kommer nog aldrig få veta heller. Kanske bäst så? Folk jag tydligen träffat under en längre period när jag har varit inlagd minns jag ens inte ansiktet av. Jag får spela med lite att jag minns. Och då kommer nästa tanke varför minns jag inte? Är det saker jag vill förtränga och gjort? Eller har jag varit i medicinernas värld?
Sen låg jag och funderade igen, vad vinner jag på att "skada mig i smyg" här på avdelningen? Att mitt sätt att leva hålls igång? Någon gång måste jag sluta, nu har jag chansen men tar den inte. Är nog inte redo för att ta tag i en så pass stor sak just nu som det är.
Just do it
Jag håller på att bli tokig på riktigt.
Jag vill hem till min lägenhet NU!
Saknar att få ha kontrollen själv och att ingen annan bestämer över mig.
Jag tror bara jag mår sämre av att vara inlagd, eller det känns som det nu i alla fall.
Jag går under..
PÅ RIKTIGT!
En text
Som sagt finns det inte mycket att göra här mer än att skriva.
Så delar med mig av en text jag skrivit och ta det med en nypa salt..
Om jag dör nu så håll min hand,
tryck hårt så jag vet att du finns där,
tänk inte på varför jag dog,
eller hur,
tänk bara att jag är borta nu,
och har det bättre än någonsin,
att sluta lida var min önskan,
alla har sina,
och jag fick min att gå i uppfyllelse..
Om du ska kopiera FRÅGA först
"Du är pesten"
Allvarligt självmords försök - Någonstans kan jag förstå hur dom tänker men endå inte.
Ska jag bli mer plågad bara för att jag mår dåligt?
Ska jag bli bältad bara för jag skadar mig av ångest?
Såren på armen är snart läkta. Stygnen tas på torsdag. Det har inte varit en rolig period, kliande sår, smittosam infektion. Infektionen gör att jag inte får ta något på mat vagnen. Vilket känns jobbigt för andra patienter tror jag får allt serverat för jag är lat.
Nej nu måse jag gå och sova en sväng!
Tablett "krock"
Äntligen har jag gjort det, DUSCHAT.
Nej men seriöst hade bara duschat en gång sedan jag kom in och inte borstat tänderna!
Fick ju till det igår med medicin men dom "krocka" ordentligt. Nozinan och cisordinol är inget jag rekommenderar ifall du inte vill bli helt utslagen. Ofta är det just dessa mediciner man får i injektioner. Nu har jag det i tablett form.
Orkar verkligen inte skriva mer nu!
Medicin byte
Kan denna dagen bara ta slut?
Blev av med vaket och tre timmar senare så hade jag det igen!
Starkt jobbat Erica-Natalie jävligt starkt!
Känner att personalen varit otrevliga mot mig idag.
Fråga om medicin och efter 30 minuter hade jag fortfarande inte fått den. Och då står jag surt utanför "personal rummet" och äntligen när sköterskan kom så säger hon att jag redan fått den, och det var inte på ett trevligt sätt (?) Har inget minne alls att jag har fått den allt är borta. Läskligt när man är i såna "black out" Heter något något annat inom psykiatrin men kommer inte på vad just nu...
Har tagit bort zyprexan och satt in cisordinol. Zyprexan ger så in i helvetes hunger känslor så det finns inte.
Känner att jag inte vill ha den kan verkligen inte gå upp mer i vikt nu!
Varje inläggning går jag upp i vikt och det håller inte!
Däremot så man (jag) ögon som bara stirrar upp i taket och låst käcke av cisordinol.
Men har fått en tablett mot biverkningar tack och lov.
Mitt egna sätt
Bla..Bla..Bla..Bla
Kan fylla hela bloggen med "idag har jag gjort detta" men det kommer jag inte göra.
För jag har inte gjort något mer än att överlevt ännu ett dygn!
NEJ jag skriver inte att jag vill dö, jag har överlevt på mitt sätt..
Skada eller inte skada?
"Jag går runt i korridoren,
och plötsligt slår tanken mig
- Där är ju en en liten hård plast bit som sitter löst
Ska jag ta ner den eller vara stark och fortsätta att gå utan att ens försöka få ner den?"
Jag vet inte vad jag ska välja,
Vilket håll ska jag gå?
Om jag plockar ner den så hinner jag enbart rispa mig,
Om jag går förbi den blir alla nöjda...
Den eviga frågan:
"Erica" vill du må bra?
Ja jag vill må bra men jag känner mig inte redo för att jobba på mitt skadande.
Smutsig
Så länge inte mitt hår är fettigt känner jag mig rent,
Eller har jag någonsin varit ren?
The pain will kill me
Nej jag är inte stold över att vara inlagd, tvärtom jag skäms över att ha misslyckats med något som låter så enkelt. Att ligga på psykiska intesivvårdsavdelningen borde folk göra som vill bli friska men jag fortsätter mina försök till att leva mitt liv som innan med självkador, dock går det inte så bra! .
Jag vet inte hur jag ska beskriva gårdagen, skador,skrik,bälte räcker det?
Minsta lilla skada jag gör nu blir det bältelssängen direkt och det skrämmer mig. Rent automatiskt brukar jag riva mig eller klia upp ett sår tills det blöder. Nu måste jag verkligen tänka på allt jag gör in i lilla minsta detalj.
Hoppas att dom släpper vaket imorgon som dom sa om jag hade skött mig. Jag tycker jag skött mig förutom att gå runt på avdelningen och leta vassa föremål eftersom dom tar ett efter ett ifrån mig. Också var det gårdagen som jag skrev lite om innan som jag inte vill skriva mer om..
Igår var det även en i personalen som läste mina lappar jag hade skrivit. Jag satt på toaletten och hon stod utanför och då ser jag hur hon sneglar mot fönster brädan och läser. Tack lixom!
Det var en dikt jag hade skrivit om bältessängen! Känns inte kul att man inte får ha något privatliv alls. Läser dom deras ungars dagböcker också eller? Undra hur dom hade tyckt det var om någon vuxen läst deras..
Okej jag hör själv att det är två helt olika saker men jag blev endå väldigt ledsen och besviken. Här inne skriver jag massor. Har dom läst allt medans jag låg bältad eller?
Bedra
Vem är det jag håller på att lura?
Tro inte jag är dum
Anledningen til att allt är genomstryket är för att jag inte vet vad jag ska skriva.
Vill inte få det att låta konstigt. Men just nu är situationen som den är och därför bloggar jag om det nu.
Vad ska jag annars blogga om ifall jag inte kan skriva hur jag mår och är nu?
Inte nog med psykiskt,nu ska det vara fyskiskt också?
Igår hade jag en puls på över 140 trots att jag tog mycket mediciner under hela dagen.
Idag vaknar jag av att dom tar syresättningen som låg helt ok 95% hade tydligen andats konstigt. Även blodtrycket blev taget vilket låg lågt.
Urinprov också(?) Får ju inte glömma nämna blodsocker också(?)
Känner mig som gamla Agda på 89 år och nära döden typ...
Att vara ifrån ett skadande beteende är verkligen inte lätt. Jag är van vid att aldrig möta min ångest men nu måste jag. Visst jag kan skada mig lite på diskreta sätt fast jag har vak men vad vinner jag på det?
Hur ska jag någonsin kunna må bra om jag väljer att inte bryta ett ont beteende?
I am not alone in the world about this, where are you?
Positivt tänkande på psyk
Sköt dig nu Erica, för fan sköt dig nu!
Du var nära att förstöra ditt liv och nu får du ta konsikvenserna för detta!
Inte nog med att man redan mår dåligt utan nu ska man också få lida för att man lider.
Jag mår inte bäst av att vara här och det vet alla. Endå håller dom mig stenhård här nu.
Jag har inget att säga till om längre. Får inte sova hur jag vill för händer måste vara ovanför täcket.
Jag skulle kunna älta detta i timmar men nu ska jag skriva lite positivt.
Sen någon gång när jag kommer ut härifrån ska jag passa på att ta en runda i skogen och plocka lite mossa,blommor,grenar och löv så jag kan fixa till lite pyssel hemma. Det enda som jag känner känns positivt just nu!
Ska sluta skriva är så inihelvetesjävlaskit medicinerad!
