Rädda henne
Psykisk störd eller psykiskt förstörd? Det är frågan!
Jag ser en bild på mig sjäv som liten, men det är INTE jag utan Natalie.
(Bytte namn och har sedan dess och tidigare delat upp mig i två personer, en god och en ond)
Jag vill ta den lilla flickan på bilden i min famn, och tala om för henne att det inte är hennes fel.
Att hon inte ska gråta och vara rädd, det kommer gå bra.
Det är jobbigt att jag inte kan nå hennes små händer,att jag inte kan torka hennes tårar..
Men jag vet..Hon vill dö...
Förhandling agn LPT
Hitta en gamal ansökning på förlängd LPT sen jag var inlagd, frågan är bara om de är på gott eller ont?
Jag vet inte!
Jag minns verkligen tillbaka till just denna förhandlingen, jag grät verkligen och ville bara hem till mamma.
Jag ville gå på stan,kunna sminka mig och ha frihet. Men som tidigare förhandlingar förlorade jag även denna gång.
Något som dock får mig att få ånges är just denna delen:
Skriven av läkare på vrinnevri..
""""Patienten bedömes även fortsättningsvis lida av en allvarlig psykisk störning i form av emotionell instabil personlighetsstörning med ångest och nedstämdhet samt genomgripande störning i utveckingen som ej helt kan inringas då patienten pga av sitt tillstånd ej kunnat genomgå fullvärdig psykolog utredning. Pga aktuellt självskadebeteende krävs fortsatt heldygnsvård till vilket patienten som tidigare är helt negativt då hon har bristande insikt i sin psykiska störning och som tidigare önskar omedelbar utskrivning.
Bedömes dock nödvändigt ha patienten på fortsatt LPT med tanke på den överhängande risken för patientens liv och hälsa som föreligger.""""
När jag läser detta idag tänker jag bara "Jaha han påstår att jag är efterbliven". Jag syftar då han skriver at jag har genomgripande störning i utvecklingen. Påstår han att jag är utvecklingsstörd eller att jag inte kan ta hand om mig själv? Jag vet att jag inte är utvecklingsstörd eftersom dom testa mig som barn för att jag var så udda. Så kan nog lämna den delen. Dock vill jag inte heller vara allvarligt psykisk sjuk. Vill inte liksom bli särbehandlad och att folk ska ta hänsyn till att jag är psykisk sjuk.
Hur ser jag mig själv då?
Lite deprimerad kanske? Folk försöker förklara för mig att jag har fel insikt i mig själv. Men är det inte bara positivt att jag ser mig själv som "friskare än vad jag är". Om man går och tror att man är super sjuk är ju det också fel.
Jag ska vägra göra en psykologisk utredning för jag vill inte ha någon allvarlig sjukdom på mig.
Samtidigt skulle det vara skönt att få rätt hjälp. Idag behandlas jag som en borderline patient vilket jag inte tycker är bra. Om jag är på sjukhuset pga av tex smärtor i magen kan jag få höra "men du är ju van vid smärta" (vilket hände mig när jag hade ont i ryggen och tandvärk) men smärtan som man inte åstadkommer själv är hemsk. Och då är man som en "vanlig" person. Att sitta och göra sig illa och ha smärta pga av annat är helt olika saker. Det går bara inte att gemföra.
Vi kan ta ett annat exempel också. Om jag och en ikke diagnosrad person är med om en kniv skurning, vem tror ni dom väljer först? Vem är det som får "sympati"? Tänk efter så har ni svaret. Och vem tror ni dom väljer först på akuten (om man har samma problem)? Det är precis som "hon är van hon får vänta".
Någon som håller med?
Rymde för att bajsa
Idag har min dag mest bestått av att läsa anteckningar från när jag var inlagd. Hade en väldigt konstig syn på livet och fick mig lite skratt. Kan dela med mig av en ganska "rolig" sak. Hade varit inlagd någon månad och hade ständig toalett vak vilket innebär att jag inte får göra mina behov i fred. Och en dag när jag var ute på promenad men en tant som inte kunde springa efter (genom tänkt) då tog jag min chans och rymde. Då hade jag i stort sätt aldrig varit i Norrköping men följde skyltarna till centrum och hitta hem till mamma. Anledningen till detta var att jag inte hade skitit på en vecka och ville verkligen göra det ifred. Andra sticker ju för att kunna skada sig själv men så tänkte inte jag. Undrar varför jag inte tog sjukhus toaletterna? Aja. Blev i alla fall mitt första åk i en polis bil den dagen.
Jag önskar du fanns där
Jag tyckte aldrig att jag dög, skadandet var ett sätt för mig att få kontroll.
Även om jag log var det krig inuti. Jag kände att allt som hänt var mitt fel, jag förjänade slagen men kunde endå inte förstå vad jag hade gjort fel. Var jag inte snäll nog? Jag spelade glad ingen fick någonsin se mig svag, men jag förstod att någonting var så fel. Om någon bara visste hur ont det gjorde, hur jag önska livet av mig själv som barn.
"Inget barn i världen föds ond"
Allt på en gång
Ofta förstår inte människor vilka spår dom sätter efter sig. Vilka minnen som kommer plåga under natten eller minnen man försöker att förtränga. Så är det för mig. Varje dag påmins jag om mitt förflutna, vissa saker påminner mig om hur det en gång har varit. Jag har levt ett så mycket sämre liv än vad jag gör idag. Du undrar jag varför jag mår sämre idag än förut. Förut försökte jag endast att överleva idag försöker jag överleva minnena. Det är jobbigare efteråt än i själva situationen. Tycker jag i alla fall.
Jag gör det bästa av minna minnen. Men funderar ofta på vad jag kunde gjort annorlunda eller bättre.
Dög jag inte?
Gjorde jag något fel?
Var det mitt fel?
Förtjäna jag det?
Frågor jag tänker på varje dag. Frågorna jag kommer bära med mig livet ut trots hjälp.
Jobbigt utan dig <3
Jag saknar dig min ängla hund...Julen har varit jobbig utan dig. Minns sista julen jag fick med dig så mysigt vi hade hos mamma. Du andas idag inte med mig längre men minnena finns kvar...
Jag älskar dig ♥
Reason to cry
♥All this time
All this time with you
Really loved me
Despite my faults and you know
And you're not coming back
I got a reason to cry ♥
Det gör ont, det gör så jävla ont när jag tänker tilbaka till dig. Vår tid är över. Vi hade 18 fina år tillsammans. Vi har gjort allt tillsammans, delat allt, både svåra och glada stunder. Varje dag tänker jag på dig och oss. "Oss" som inte längre finns. Du är borta och jag är borta. Allt jag vill är att ha tillbaka dig. Du var inte vem som helst utan min bästa vän. Men någonstans gick något fel i min röra. Får jag skylla på huvudet? Får jag skylla på min psykos? Vad gjorde jag egentligen under den tiden? Helt plötsligt vaknar jag, utan dig. Jag hör fortfarande din röst i mina öron..Känner fortfarande hur du torkar mina tårar! Men dom blev för många och du räckte inte till och då hamna jag på sjukhuset! Och där försvann du. Jag blev helt enkelt förmycket för alla. Ingen orka med mig längre och mitt beteende. Jag sumpa oss och alla....Jag vill ha tillbaka tiden där jag mådde bra. Jag vill finnas hos dig och visa hur mycket du betyder ♥
Kom och tänka på
Dag som natt kämpar jag, kämpar mot det sjuka. Det var inte så längesedan jag bestämde mig för att inte ta överdoser,inte missbruka och försöka att inte skada. Än så länge har det gått bra, jag har bara lite otur när jag tänker. Inpulserna är starka men hjärnan hinner reagera nu för det mesta. Har inte skadat mig på veckor nu. Isället ritar jag med en blå penna på handleden. Fungerar kanon fast att det inte är samma känsla. Men en bit på vägen är alltid något.
Kom och tänka på min semester i turkiet 2010 med L. Jag minns inte särskilt mycket eftersom jag strula med medicinen. Men det jag minns är kanon. Börja dagen på bilden med en drink, mums va gott det var. När jag ser bilder så minns jag mer. Har en bild där jag ser ut som en kräfta för vi inte hade smörjt in oss ordentlig innan en dag i havet. Vi låg där och guppa i timmar på våra luftmadresser...
Känslosamt & åh vad jag saknar dig
Jag saknar dig min älskade hund. Allt såg bra ut till en början och du lärde dig saker fort med detta var bara början på en lång resa mellan oss..
När jag fick Alice (hunden) sakna hon respekt totalt och var då åtta månader och en ganska stor ras lixom stark. Hon mådde inte bra. Hon var inte rumsren, kunde inte gå i koppel som en normal "valp" eller "trots" ålder"fall". Hon högg min ofta när vi var ute men det lärde jag ifrån henne. Hon börja visa respekt för mig ganska snabbt och jag fick henne rumsren. Jag mådde då ganska okej och hade därför ork att bygga upp min dröm hund men så blev inte fallet. Efter ett tag försvann respekten igen, jag byggde upp den på nytt. Kunde inte ta hem kompisar för hon skrämde iväg dom med sitt eviga skäll och jag gjorde allt i min makt att få detta att sluta med problemen blev bara fler och fler. Och det hände en massa mer än detta. Efter ett tag kom droppen, hon högg en av mina kompisar ganska allvarligt i benet och detta var några månader efter att jag fått henne. Jag insåg att detta aldrig skulle gå...Jag grät i timmar innan jag till slut greppa telefonen och ringde efter vetrinären och beställde en kontroll och där efter en avlivning. Hon led tydligen av något "handikapp" och vetrinären rekomenderade en avlivning. Och så blev det. Jag kunde inte vara med. Samma dag som hon avlivades blev jag inlagd på psyk.
Ord till bara dig Alice. Du gjorde ditt bästa i detta liv, du försökte men ditt handikapp hindra dig ifrån att fortätta exitera! Jag vet ett du har det bra hos mormor och morfar där uppe. En dag ses även vi igen, inte riktigt än men du är bra på att vänta. Jag kan se framför mig hur du leker fritt på en grön äng med alla andra himmel hundar och äter god mat dagarna i enda utan att gå upp i vikt. Den dagen vi ses igen kommer jag sova hos dig dygnet runt, visa dig min kärlek och bevisa att du är en stor del av mig. Ditt hundben ligger fortfarande på din plats och ditt koppel hänger än på speglen. Snart är det jul, minns du förra julen min älskade hund? Du hade rosa rosettband runt halsen och jag hade rosa rosetter i håret. Vi passa ihop. Minns du också när du fick öppna dina första julklappar (fast med lite hjälp av matte). Du var så fin, och min.
Am I dreaming? (Svammel om "pappa")
"Torka inte mina tårar om du en dag tänker skapa dom.."
Tusen tankar snurrar runt och vet inte vart dom ska ta vägen! Jag tänker hela tiden
"tänk om"
"tänk om det var si eller så"
Jag vet att tankarna inte ska vara så, jag ska leva i nuet och acceptera det men de är jäkligt svårt när man har så höga krav på sig själv. Jag vill vara snygg, vara smal ha sluppit alla trauman, sluppit alla människor som varit hemska..
Jag försöker verkligen även om det inte märks som det!
Tänker även på han som kallas "pappa" som inte hör av sig längre, han loggar in på facebook och msn och skriver inte ett skit till mig. Han har ny familj och nya barn sa han till mig en gång, träffat han 2 gånger på 12 år. Inte ett grattis när jag fyller år. Varje år väntas jag fördjävels, varje år är en besvikelse..Och jag säger inte ett skit, tåren rinner ner och sen inget mer..
Nu tänker ni säkert "tänk om han läser din blogg" ärligt talat så skiter jag i det! Han får acceptera sina fel som alla andra får göra. Han vet mycket väl när jag fyller år, och han vet när det är jul, inte för jag vill ha någon julklapp eller så utan för jag vill ha ett "god jul" eller "grattis".
Jag har inte skrivit så mycket om mina föräldrar i bloggen för jag tyckt det varit privat men nu väljer jag att skriva om min "pappa"..Ordet som inte betyder ett skit. Vill inte ha läpparna som säger det ens, kan knappt utala det! Glömmer att det finns två föräldrar! Två stycken som skapa av kärlek men den ena svek! Han försvann ur mitt liv när jag var nio! Jag var väl inte intressant längre? Ny familj och nya barn som sagt..
Kan även berätta att jag har ca 7 syskon på hans sida också, men jag ser dom inte som syskon på samma sätt som jag gör med mina syskon på mammas sida! Jag har inte domdär syskonen! Halva "pappa" äsch skit samma orkar inte hålla på mer nu!
"Du var ett barn"
Drömmar skadar
God nattsömn? Nej inte för min del....
Drömmde om Skåne, hon som var mitt allt..Detta drar igång massa tankar och känslor för jag har inte träffat henne sen 2008 och lär aldrig göra det heller..För er som undrar var vi släkt. Vi hade varandra och behövde inte oroa oss för något..Vi dela allt, exakt allt..Hon betydde allt för mig och en del nu också. Det som fick oss att splittras var att jag blev inlagd på psyk nere i Malmö och sedan drog till psyk i Norrköping utan att säga något. Inte för jag ville in på psyk men hade LPT så inte så många val! Jag tänkte på henne dag som natt, grät mig till sömns av saknad. Men någonstans mitt i allt så avtog detta! Jag sakna henne inte lika mycket längre, tänkte inte lika mycket!
Idag är hon en stor bit för mig men inget jag verkligen behöver.
Eller jo, ska jag vara ärlig? Jag saknar henne av hela mitt hjärta. Jag gråter fortfarande och vill ha henne här nu. Hon är min andra halva som fattas. Mitt hjärta slår fortfarande ett extra slag för henne..
Vi på balen..
Minnes bilder på mig....
Fly away........
Just nu är jag inte glad,men inte ledsen heller..Är något där imellan!
Idag har jag samlat på mig en massa minnen eftersom jag kollar igenom alla mina bilder...
Blir jobbigt att se vissa bilder som betydde mycket innan men nu betyder noll!
Bilder som inte säga något alls betyder något nu!
Hitta denna bilden på en Danmarks resa när jag gick i 9:an....
Fyga iväg, den säger iaf något
Suddigt men roligt =)
Haha en Danmarks resa när jag var typ 15...Var ett gamalt flygplan med en toalett i tror jag de var..Ser ju riktigt skit nödig ut ;)
Mitt unga jag
Haha vilken gamal bild jag hitta på min dator.
Här är jag i Danmark i något gamalt flygplan typ..
Visst ser jag lite halv skum ut? Haha...Tror jag är 14 eller 15 typ....
Jag har också varit liten
Tro det eller ej men jag har också varit liten 
Här var jag typ nio år
Från mitt fotoalbum
Här är en bild på mig och min älskade Sosso!
Bilden är tagen i mitt badrum (intressant) när vi nyss började bli ett..
Det var under denna tiden vi lärde känna varandra men vi var fortfarande lite blyga.
Vilket vi inte är nu.. Haha kan säga att vi bytat allt med varandra..
Älskar denna flickan mer än allt annat på denna jord. Utan henne skulle jag inte klara mig.
Hon ställer alltid upp för mig i vått och torrt...Tyvärr så är jag lite dålig på att komma till henne när hon behöver det!
Men de är en annan historia..
Glöm inte besöka hennes blogg.. www.ssousanmassi.blogg.se
Mitt minne av mormor
Me and my bitch
En underbar kyss....
Jag tror jag var 13 när detta inträffade,
Det varit en ganska stor fest vid en väldigt stor "gräsmatta"
Hur som helst var där en brasa också. Jag satt kvar till ca 2 tiden på natten ensam med en kille..
Allt sluta med att jag fick en kyss och lite mer än det...Jag fick typ dåligt samvete och stack hem..Hahah tider det!¨
Två hjärtan slår mer än ett
Minnen bleknar aldrig <3
Jag och min fina vän Lea
Denna söta bild tog vi i sommar när Lea var på besök. Vi fikade och snacka en massa. Saknar dig Lea <3
<3
Förväl min halva
_________________________________________________________
Det är många som undrar vad jag varit med om och funderar på att skriva om det imorgon. Rör upp så mycket minnen så känns bäst om jag är lite stabilare då!
Men kan berätta att igår tog det slut, mellan mig och min andra halva..Min kusin alltså.
Visst har jag kännt länge att "hon är inget för mig" "detta kommer aldrig att gå", men någonstans har jag haft ett hopp om att få krama och trösta henne igen....Vi hoppades för lite....Men du? Jag kommer alltid att älska dig!
Det som finns kvar är minnen, minnen som jag vill få bort...Mina väggar är pryda med henne och mig. Om jag tar ner allt så finns det ingenting kvar. Nästan varje morgon jag vaknat har jag sett henne........
Kommer göra ont att "sudda" ut henne, dels från mitt hjärta!
Mina gamla vänner kan aldrig ersättas av dom nya, det är inte samma sak...
Vi har inte haft dom åren som varit betyder mest, första fyllan, första ciggen,första killen, och skryta om att blivit av med oskulden! Vi har följt varandra från barn till "vuxna". Kommer ta lång tid tills jag "glömt" henne...
Älskaar dig!
Du finns i mina tankar, Emma <3
Jag saknar min andra halva, jag saknar hon som alltid fanns där. Hon som visade mig att världen var vacker, hon som gav mig kärlek,omtanke och stöd. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag svek och lämnade henne. Jag flydde inte bara från mig själv, jag har suttit i flera timmar nu och bara tittat på våra bilder. När jag ser dig på facebook förstår jag vad jag har gjort. Jag vill ha dig här nu.....Kommer du någonsin att förlåta mig Emma??.....
Emma <3. Jag saknar dig. I denna bilden lyser våra ögon av lycka för att vi fick vara tillsammans..
