Kakor i magen, fingrar i halsen

  Igår var det tufft. Av någon anledning ((trots tvånget)) åt jag kakor redan på eftermiddagen. Brukar aldrig äta något extra än maten innan 22:00 för det är ett tvång jag har, att helt enkelt inte äta spontant innan 22:00. MEN igår skedde något, jag åt ett helt faket Singoalla kakor som hade inhandlats tidigare under dagen på handlingsturen av personal. Trots att det inte är stora mänger fick jag fruktansväd ångest. Dels för jag brutit ett tvång och dels för att jag kände att jag inte förkännade dessa jäkla kakorna. Blev fingrarna i halsen tills jag nästan blödde.
Skäms så över min ätstörning att jag aldrig pratar om den. Ingen förstår nog här att jag rätt ofta hamnar på toaletten efter mat och kvällar. Det kanske är bäst så? Ett beteénde jag inte är stolt över.
Folk kan tänlka ""men hon som är så fet kan väl ändå inte spy upp maten"" MEN att spy sitter inte i vikten.
Vissa dagar äter jag utan problem för att andra dagar få dåligt samvete om jag har för mycket mjölk i kaffet..Mjölk innehåller mer socker än man tror..
 
 
 ((En mycket gammal bild på mig som togs))
 

Ensamhet och ätstörning

Lämnad..Ensam och aningen förtvivlad = dagens status.....
Av någon anledning lyssnar jag på en låt jag inte tycker om, sjunger med och egentligen förstår jag inte varför.
Idag är det ingen bra dag. Startade redan i morse i form av ångest och förtvivlan.
Känner mig sviken av mina närmsta. Jag har varit inlagd ett år och 7 månader nu och knappt haft besök alls.
Andra patienter får besök, blommor och saker som påminner om friheten, men jag sitter i ensamheten.
Är glad för att min fina vän C och hennes kille kom på besök för ett tag sedan ♥ hon gör mig glad.
Och vet ni vad det bästa är? Jag VET att hon bryr sig, min älskade trolltös ♥......
 
Något som gjorde min dag lite bättre var att det va handlingstur på förmiddagen.
Skrev upp flera påsar halstabletter, laxera? Falla tillbaka i sjuka ätstörningen? Jag är i ätstörningen varje dag, varje måltid men inte såhär. Saknar min dietist i Norrköping. Sedan jag blev inlagd på rättspsyk så har jag inte träffat eller pratat med någon dietist alls vilket jag tycker är skumt. Att plocka bort näringsdryck utan att jag har några redskap av att klara av vanliga måltider känns för mig aningen konstigt.
På Säter drack jag näringsdryck ett par gånger, inte för att jag ville utanför att dem tvingade mig.
Vissa dagar när jag föll öppna dem i stortsätt min mun och hällde i mjölk eller näringsdryck i mig.
I slutet av min vistelse på Säter åt jag någorlunda bra, fick i alla fall i mig 4 stora potatisar varje dag.
Dem har otroligt goda potatisar där!!!! Och jag vågar erkänna det.....
 
Klockan börjar bli mycket och jag skall göra mig redo för kvällen..
 
 
 

Tar ett djupt andetag, ser någon mig? Fan jag har gjort det igen!

Gårdagen kvällen/natten kunde ha varit bättre!!
Allt började med att jag var på dåligt humör och sludade med ett glipande sår. Det kan vara svårt att förstå sitt eget bästa iband ((alltid))...
Hade ett lång samtal med sjuksköterskan om vad jag egentligen vill med mitt liv.
Jag berättade att jag vill bli fri från allt det destruktiva och leva ett normalt liv. En gång i tiden när jag bodde hos fosterfamiljen så levde jag vilket Svensson liv som helst.. Kille,jobb,skola och underbara vänner och släktingar men allt har förändrats och skall jag vara ärlig så saknar jag det livet.
Jag kunde vara omringad av gemenskap men istället sitter jag på rättspsyk. Varför? Jo för att jag valde fel väg.
Jag kunde ha stannat kvar men jag trodde jag kunde fly i panik, observera TRODDE.
 
Nu är det kväll och jag lovade ssk att jag skulle lägga mig tidigt för att jag fick mina mediciner tidigare.
Får försöka hålla det löftet..
 
 
 
Godnatt