Bråckgördel

Iförrgår var det dax igen...
Min medicinska bråckgördel fick plockas fram. Oturligt nog har dem blivit värre och jag har fått ett nytt enormt bråck.... Trodde bukisen ((som jag kallar det)) hade blivit mindre men icke sa nicke..
Gått upp 6 kilo sedan förra sommaren men den satt där den skulle. Dock hade remmen vid midjan blivit förstor ((????)) i don't understand that. Hade först en sådan bukis som på bilden ↓ som jag fick av sjukhuset i Norrköping men sedan blev det en ny remiss till Linköping och jag provade ut en ny..
Tog en med remmar, tror det är åtta stycken som skall spännas och för mig är det smidigare då jag lättare får på den själv.. Gillar inte att ha på den för tycker det kommer valkar vid rumpan..Vet inte om jag inbillar mig, men så är det i alla fall..
Anledningen till att jag fick bråck var att jag gick upp så otroligt fort i vikt så musklerna gått isär eller något sånt..
Sen pajade jag magen när jag dumma mig en gång för tyå 3 år sedan..
 
 
 
 
 

Saknaden av en vän och kärlek, det gör ont.......

Min fina vän vad jag saknar dig!!! ♥
Minns det som igår när jag fick samtalet om att sjukdomen tagit ditt liv. Trodde först inte det var sant!
Inte fan skulle du ge upp!!!! Det skulle vara vi, allt vi skulle göra när vi blev friska.. Resa jorden runt och njuta av friheten! Äta ostbågar och dricka cola framför mello....Helt befriade från ÄS...Vi hann aldrig dit....
Minnena jag bär med dig vill jag spara varsamt i en ask och plocka upp när mörkret tar över mig..
 
""Det kommer göra ont,
man får bita ihop.
Steg för steg,
bygga upp sitt liv igen.
Det är inte lätt att förlora någon,
någon man älskar,
någon man saknar,
någon man älskade.
Steg för steg
bygga upp en sorg
man inte var beredd på..""
 
 
 
 
Låten som påminner mig om dig Leah ♥
 

Du lovade mig att vi skulle resa jorden runt, men allt du lovade visade sig hålla tunt...

För den som undrar varför bloggen är konstig så är det för att L håller på att bygga upp en helt ny design..
 
Börjar bli lite förvirrad här, dagarna rinner förbi.
Är inne i en The Sims period och då går timmarna fruktansvärt snabbt.
I förrgår fick jag nog, sade till mina kontaktpersoner att NU rensar vi mitt rum och ni får kasta vad ni vill ((har samlarsjukan till följd av OCD:n)) och snyggt blev det också.
Vi passade på att möblera om så nu är jag nöjd. Kastade två kassar skit och bar ned 1 soppsäck med garn och sånt i källaren. ((Har jag inte skrivit om detta innan??)) 
 
 
Såhär på kvällskvisten smyger känslor sig på. Mår inte alls bra!!
Men jag håller tyst, vill inte ses som svag. Helst av allt skulle jag vilja ha en kram och höra dem magiska orden **det ordnar sig, vi finns här för dig**, men det är svårt att stötta någon som inte är öppen med sina känslor.
Jag drar mig undan, torkar tårarna och ler. Sätter på lite foundation för att dölja  påsarna under ögonon efter nattens allas tårar.
 
 
.
 
 

Skillnaden mellan Komplex-PTSD och enbart PTSD, och mina tankar kring det

Detta med PTSD!
Jag har tidigare berättat att jag har Komplex-PTSD, vad är då skillnaden mellan Komlpex-PTSD och enbart PTSD?.. Låt mig förklara...""Komplex"" framför betyder att det är fler än ett trauma, och enbart PTSD är vanligtvis ett trauma.
Vid komplex PTSD finns vanligtvis en ensidig och genomgripande negativ självbild, stora relationssvårigheter och bristande känsloreglering. Detta kan uttryckas i dissociation och personlighetsförändringar, som kan vara lätta att förväxla med psykostillstånd och andra svåra psykiska diagnoser. Även somatiska symtom som smärta kan förekomma. 
Jag undviker situationer som kan dra igång minnen. Ofta går jag in i dissociation och ""stänger"" av. Det kan vara vääligt obehagligt att ""vakna"" upp efter detta. Jag är själv inte medveten när jag går in i dissociation.
Om någon tillexempel knäpper med fingrarna kan man, eller i alla fall bli väldigt arg och förvirrad. Jag går in i försvarsmekanismen att försvara mig själv och smäller gärna runt armarna när någon ""väcker"" mig med detta!!..  Nog om dissociation...
 
En lukt, en plats, eller olika situationer kan utlösa återblicken och det känns som att man återupplever händelsen. Det kan kännas som om man tappar kontrollen. Ibland är det väldigt svårt att i efterhand förstå vad som utlöste den obehagliga återblicken. Det är inte heller ovanligt att man känner skuld eller skam för det inträffade, eller att man är lättirriterad...................
 
Tar och skriver mer en annan dag då det är fika nu...
 
 
 
 
 
 
 
 

Miljoner indianer i mitt huvud

I några dagar nu har jag haft sjuukt ont i magen. Och idag är så klart inget undantag!.. Måste kolla upp dedär..
I förrgår tog vi dock en urinsticka då jag haft probelm med att kissa, och det visade att det var urinvägsinfektion.
I fredags lämnades det in till odling på VC för att se vilka baktierier det är så man vet vilken pencillin det skall vara. Dock om det skulle bli värre under helgen skulle jag få in pencillin utan odling men jag känner typ inget!.
Har sån jäävla hög smärttröskel att man i stort sätt kan kapa armen i sömnen. Nejvars, men inte ofta jag behöver ta värktabletter och sånt...
 
Förövrigt rullar livet på nästan. I torsdag fick jag in extra-vak efter en incedent som hänt som gör att jag mår riktigt piss. Idag är det söndag och läkaren kommer i mitten på nästa vecka så då hoppas jag på att få slippa ha någon sittandes hos mig hela tiden.
Hade möte i torsdags ((fredags??)) också, gick inge vidare. I alla fall inte om du frågar mig!! Jag kände mig idiot förklarad och som en liten skit!.. Livet smakar inte alltid hallon...
 
Just nu ligger jag i sängen med datorn och lyssnar på musik, brukar göra det vid denna tiden.
Sedan vid 19:30-20:00 är det medicin, bästa tiden på dygnet. Dock får jag medicin 7 gånger om dagen ((??)) men på kvällen är det mera lugnande så man känner verkligen att det är kväll. 
Juste, slipper dessa jävkla duroferon nu när jag inte har anemi längre .. hejja hejja.... Ligger precis över det lägsta man räknar som anemi. Skönt att magen kommer bli bra igen-.. Eller får i alla fall hoppas det.
Nu gäller det att äta järnrik mat så jag inte hamnar på botten igen..
Sist sjönt mitt HB snabbt som attans när jag slutade med duroiferon. På 3 veckor hade jag tappat 3/4 av det jag byggt upp i typ ett halvår..
 
Nu gick larmet och då måste vi vara på våra rum och massa spring.. Okoncenterad, javisst...
 
 
 

Släpp mig fri

Det snurrar runt I huvudet och jag faller ihop,
Som att jag inte längre finns,
Som om allt bara försvann,
Jag tittar mig omkring, men ser inte klart.
Jag kan inte ens tänka, ingenting är uppenbart,
Jag ser ingenting, bara stjärnor som glimmar.
Problemen har nu försvunnit bort I dimman.
Jag vet inte vart jag är, lever jag vart är jag?
Svara på min fråga, är jag I himlen eller vad?
Jag vaknar upp I livet som jag levt I några dar,
Nu känns allt som verklighet, nu lever jag normalt.
Men snart kan jag inte längre stanna.
Det som händer det händer,
Jag flyger iväg, till ett eget litet land,
Som jag skapat till själv.
Där får jag det jag behöver,
Jag behöver ingen hjälp.
Det som händer mig ibland, händer också många andra.
Det ät jobbigt.
Vill flyga bort igen...
 
 
 
 
 

Låtskriveri & sorg

Efter ett par skit dagar blickar jag framåt så gott det går, men satan vad ont livet gör ibland.
 
Mitt i all sorg har det kommit en ny patient och h*n verkar väldigt trevlig.
Vi har skrivet en låt som heter ""hotell hopplösheten"". H*n är vädigt duktig på gittarr och sjunga.
Kommer bli riktigt roligt att spela in denna och lägga upp på youtube vart efter.
Men jag sjunga?? Trodde inte det var möjligt men visst faan gårèt. Vill dock inte ta tong själv men vi får se hur vi lägger upp det.
Förövrigt har jag storstädat mitt rum idag, slängt massa ""tvångssaker"" och även det gick bra.
Har samlarsjukan så personalen tar mina sopper och slänger dem direkt så jag inte rotar upp massa skit!
 
**Ursäktar mina stavfel, är inte riktigt klar i huvudet**
 
 
 

Kindergarten och saknaden av hästar

 Senaste dagarna har jag inte gjort så mycket, mest slappat.
Ett och annat tjaffs med medpatienter, skulle tro att det är ett kindergarten ibland!
Det är nackdelen med att det är så pass blandade patienter på en och samma avdelning.
Jag har absolut inget gemensamt med någon här, och är ensam tjej. Kan vara ganska skönt men saknar att ha någon att prata med, måla naglarna, ja sådana simpla saker som dem flesta ser som självklart!
På Säter vart jag också ensam tjej, då brydde jag mig inte så mycket för jag mådde piss.
Men nu när jag mår bättre är det drygt, men har sådana fina vänner.
På måndag kommer S till mig och ödslar lite tid, och i sommar skall jag rida med H.
Skit längesedan jag hoppa upp, men inte haft rätt vikt till att rida.
Har man ""fel"" vikt kan det vara jobbigt att tölta (Islandshäst), samt att jag föredrar barbacka och då måste man ha lårmusklerna för att sitta bra annars kan det bli lite komplicerat.
2008 var jag i Åre på turridning i 8 timmar, vi red till Åreskutan och det var super roligt. Men fick inte rida barbacka, fick så satans ont i baken att jag stod upp med ena handen för baken och andra i tyglarna och galopperade tillbaka, var en upplevelse =) .. Usch vad jag saknar hästarna! Anyway!!
 
((Minns denna ridningen, fötterna vart som istappar))
 
 
 
 

Aaj aaj dedär gör faktiskt ont! (Skulle publiceras igår)

  Snart har det gått 1 år sedan jag blev förflyttad till rättspsyk i Östergötland!
Det har varit mycket blod, svett och tårar, ordagrant!
Men det går framåt nu! Lärt mig spelet här. Skulle jag inte ha flyttats från Säter hade jag inte levt nu.
Dem var fan i inte normala, trillade ihop fleera gånger där, rakt ned i golvet. Inga prover togs, när jag kom till Östergötland togs det prover direkt!
Visade sig vara anemi (blodbrist) + att jag hade extremt dåliga järnvärden så kroppen kunde inte bygga upp blod. 
Blodtrycket, ja det var så lågt att jag kunde svimma sittande.
Idag tas det prover regelbundet och sist var mitt blodvärde uppe i hela 112. *Glad*
Med dåliga blodvärden blir man otroligt trött, orkar ingenting. Och en liten promenad kan kännas som ett helt gympass. Nog om det!
 
 
 
 
 

Fighter

Dagar passerar och förvandlas till minnen.
Mitt mående går framåt men har dock mycket jobb framför mig, jobb som endast jag kan göra! 
I förrgår var jag ute på rastgården i cirka 40 minuter. REKORD!
Låg i gräset och lät solen bränna på min bleka hud som inte fått sol på två år. Märklig känsla!!
Var även på vårdcentralen i förrgår. I ungefär tre veckor hade jag väädigt ont under vänster-revbensbåge samt ut i ryggen och på samma ställe dyker några mycket ömma//brännande utslag, visade sig vara bältros. Aaaj!!
 
-------
 
Nu när solen bländar mitt fönster hela dagarna kommer härliga sommarminnen fram som får mig att le, när jag sedan kommer på mig själv att jag sitter instängd förvandlas goda minnen till tårar.
Vill sitta ute och grilla, ta ett glas vin och allmänt uppskatta livet!
Men jag har livet framför mig!
 
 
 
 
 
 
 

Vila i frid M

Jag tittar på min mobil, slår försiktigt in ditt nummer.
Trycker på grön lur, men jag vet att det är meningslöst, du finns inte mer.
Du försvann, du lämnade oss utan några varningsignaler.
Inga klockor hade ringt hos mig.
Älskling, varför sade du inget?
Du hade gett upp,
Slutat älskat,
Slutat be om hjälp,
Du ville inte mer..
Nu förstår jag 
 
 
Älskade vän, kom tillbaka..
Snart en vecka!
 
Var vänlig att inte kopiera dikten utan att fråga,
jag har nämligen skrivit den själv...

Hello, can you hear me?

 
Jag hatar dessa svackorna, just nu är jag totalt off.. Ett tag sedan jag mådde såhär.
 Vill helst sova dygnet runt och sluta existera..
Skriker och blir ofta arg på personalen, tar åt mig av allt. Minsta lilla och jag faller ned med tårar i sängen...
Måste försöka hålla huvudet över ytan, om jag inte tar mig upp snart drunknar jag.. True!
 
 
 
 
 

Weak Heart

I will never forget you
You'll always be by my side
From the day that I met you
I knew that I would love you 'til the day I die
And I will never want much more
And in my heart I will always be sure
I will never forget you
And you will always be by my side 'til the day I die.....
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dark enough?

 
Jag hör hur dörren saktas öppnas,
Vänder mig om i sängen och låtsas sova,
Ber till mig själv att dom inte ska se blodet som nyss droppa på golvet,
Känner hur någon står riktigt nära och iaktar mig,
Blir för en stund rädd men tänker att det är folk som vill hjälpa mig,
Jag känner hur armen bultar från såren,
Kan knappt ligga still, börjar tyst gråta,
Dom säger något till varandra men kan inte uppfatta orden,
Ska dom inte gå snart?
Tänkte dom stå där hela kvällen?
Äntligen går dom,
Sätter mig upp i sängen och börjar högt gråta,
Paniken reser sig i hela kroppen, nu fokuserar jag inte längre på smärtan,
Tror dom verkligen jag sover så tidigt, eller vågar ingen säga något?
Om dom bara visste vad jag gjorde på nätterna,
Alla tårar som hysteriskt lämnar min kind,
Jag är arg på mig själv att jag döljer vad jag gör,
Bara spåren kan leda dom fram,
Spåren som går som en karta längst mitt golv,
Visar var jag har varit,
Sent på morgonen somnar jag,
Lovar mig själv att imorgon ska jag inte ljuga,
Ljuga för dom som försöker hjälpa mig,
Dom som annars kallas personal..
 
OBS!!!!!!!!
 
 
Snälla respektera att jag skrivit detta själv och vill INTE att det kopieras!!!

Bättre att älskat och förlorat än att inte älskat alls

Idag.. om..8 dagar..fyller jag år.
Hatar Just detta.. När jag fyllde 23 år fick jag höra hur jävla värdelös jag var istället för ett enda ord..grattis!
Jag har gett upp efter din kärlek! .. Men det gör ont i mig att tänka på dig!.. Hjärtat bultar.. Inte för att jag saknar dig utan hur du kunde göra såhär mot mig... Jag har valt att resten av mitt liv kommer du inte vara någon del i mitt liv, DU är för destruktiv och det gynnar inte mig! Jag behöver stabilitet i mitt liv och det är INTE du!! Any way...
 
-
Känns bra att vara vän med dem flesta på avdelningen nu när jag slutat vara """dryg"".. Mycket rogivande att prata/umgås med medpatienter, dagarna blir otroligt sega annars, och inte för att tala om hur ensamt det är annars. Varit off i typ 2-3 månader innan den nya medicinen gjorde nytta. Men helt klart värt väntan. 
Men går fortfarande med öronproppar större delen av dagarna. Tar av dem när jag har hörlurarna till tv:n inkopplade. Jätte svårt för ljud/röster då jag inte kan koncentrera mig för jag har tankar som snurrar i 110.
Men någongång har jag faktiskt gått och hämtat kaffe utan proppar, samt i rökrummet..
 
Visst fan, börjat röka för den som är intresserad..Satt med oro i kroppen och såg en ciggarett för jag sparat sedan Augusti när jag slutade, visste direkt att ciggaretterna skulle ge mig ro. Och visst fan hade jag rätt för en gångsskull..
 
-
Behöver vara lite positiv nu.. Har sjuukt ont i axlarna och ryggen efter handlingen igår med det är det fan värt!!
Nu satsar jag på att göra om detta.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I'm fine

Goddag...
 
Har sjuuka smärtor i magen men det gör inget för jag har en bra dag i alla fall.
Dagen har varit över förväntan. 
Var på MIMA och handlat. Gick iväg med två personal och kom tillbaka med dem också .
Var otroligt härligt att plocka godis SJÄLV och handla precis vad jag ville. Eller ja, inte direkt allt vad jag vill men nästan...
Känner mig stolt över att jag klara det utan några större tvång eller ångest. 
...
Klapp på axlen till mig själv! 
 
 

I don't remember what i did last night

Ibland.. när allt känns som om det vore bättre att avsluta min resa får jag tänka efter.
Förhoppningsvis väntar vänner och familj på mig där ute i friheten, för där vill jag stå.. utanför grindarna som hindrar mig från att leva ett vanligt liv.
-
-
En sak jag tänkt på.. När man lämnar ett sätt att skada sig på finner man ett nytt.
Just nu skadar jag min via maten, äter ingen lunch och middagen har jag inget emot att spy upp..MEN nu har jag en fråga till mig själv, hur i helvete kan jag äta godis, chips, popcorn och dricka läsk utan att känna mig det minsta berörd?..Sjukt!
Vet ärligt talat inte vad jag håller på med, helt off i huvudet. 
Sista dagarna har jag varit riktigt trött och hängig, totalt utmattad. Idag har jag mest sovit och kollat på film, för att inte tala om hur mycket kaffe jag druckit..Ont i magen? . Jupp.. 
 
Börjat måla riktigt mycket och det är verkligen något jag håller varmt om hjärtat. Det blir mest ugglor och andra fåglar och en del elefanter och flugor haha..
 
..........
 
Igår föll det en hel del snö men jag kunde enbart kolla på flingorna genom fönstret och dessutom har jag nybygge framför mig, typ 2 meter ifrån fönstret så jag såg knappt något.
Men dem få flingorna jag såg var underbara att kolla på. När jag stod där slog tanken mig, jag fyller faktyskt år om 17 dagar. Ångest!!
Det är en person som jag önskat skall gratta mig i flera år, men tyvärr är hoppet ute för den personen. Han kommer INTE någonsin in i min värld igen då han sårat mig allt för mycket.
Saknad blev hat och funderingar hur denna personen är funtad. . 
 
 

Den har någonting som griper tag och leder dig från natt till dag...

 
Hello, can you hear me??
 
Idag gör livet så in i hel-etes ont.  
Dagarna passerar. Jag ser vad andra gör, festar, umgås, går i skolan och så vidare. Blir så otroligt stressad över framtiden. Så pass stressad att jag ibland vill ge upp. It's hurt!!!! JAG KOMMER INTE HINNA MED  ALLT DETTA JAG MISSAR!!
 
Många år har jag varit inom psykiatrin. både inlagd och öppenvård. Detta har pajat mycket för mig.
Jag har sett måånga sjuka människor, det värker i mitt hjärta. Går inte en dag utan att jag tänker
- Hur gick det för henne/honom?
- Lever hon/han fortfarande?
Och så vidare.
Har misst tre nära vänner i självmord och många andra som jag träffat. Sett folk föras ut på bår, både levande och döda.
Vem vill ha dessa synerna i huvudet dygnet runt? Ingen skall behöva se sådant. Vem vill höra en sjuksköterska/mentalskötare skrika:
- Hämta akut väskan och syrgas hon/han andas inte.
?
Ord som ekar.
 
................
 
JAG lever, JAG andas. Mina vänner gör inte det. Mormor gör inte det, inte morfar heller.
 
 
 
 
 

Framsteg

Jag har gjort många framsteg den sista tiden.
Så pass att jag faktiskt får gå ut med personal utanför gridarna. Alltid något.
Mår mycket bättre sedan jag började äta igen, nu blir det två riktiga måltider om dagen + 2 glas fil på morgonen. **Stolt**.
Har snart inte druckit näringsdryck på typ 8 månader. Skönt att slippa skiten.
Det sjuka är att jag UTAN problem kan äta typ 20 godisbitar och lite chips på kvällen. Till helgen blir det alltid något extra, denna helgen blir det mjukpepparkaks sockerkaka. . Okej, jag kan inte stava.
Jävla ätstörning..
 
-
 
 

Arkiv