Ge mig inte fler order

 Det är fan inte alltid lätt att leva, eller ens orka överleva. Ångesten kryper längst min ryggrad och ger mig
order som ingen annan får veta, jag får inte lov att skriva det här för då är jag "avslöjad".
Ytan är något annat än insidan.
Inom mig gråter jag och vill bara ha en varm kram, men vem skulle kunna ge mig det?
Pappret som ligger i lådan bredvid sängen är så fullt av tårar att det svider när jag ska torka nästa.
Jag hatar att existera, eller jag hatar att bli tvingad till att göra det.
Sparandet av tabletter fortsätter och jag vägrar att gå deras väg!
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Hej!.. Erica-Natalie heter jag och bor i Östergötland men uppväxt i Skåne. I december 2015 blev jag inlagd på rättspsyk i Dalarna men är nu förflyttad närmare hem. Jag har i stort sätt varit inom psykiatrin hela livet. Jag kämpar.... Tro mina ord.. Här kan ni följa livet på rättspsyk och vägen till friheten igen...




RSS 2.0