Ge mig inte fler order

 Det är fan inte alltid lätt att leva, eller ens orka överleva. Ångesten kryper längst min ryggrad och ger mig
order som ingen annan får veta, jag får inte lov att skriva det här för då är jag "avslöjad".
Ytan är något annat än insidan.
Inom mig gråter jag och vill bara ha en varm kram, men vem skulle kunna ge mig det?
Pappret som ligger i lådan bredvid sängen är så fullt av tårar att det svider när jag ska torka nästa.
Jag hatar att existera, eller jag hatar att bli tvingad till att göra det.
Sparandet av tabletter fortsätter och jag vägrar att gå deras väg!
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: