I hopp om att överleva en dag till

Ditt äckliga jävla monster, kunde jag så skulle du vara ute från min hjärna för längesedan.
Efter en natt med självskador satsar jag på en bättre dag imorgon, förhoppningsvis kan jag lura till mig en utskrivning OM jag har tur. Vill inte vara ett "objekt"  som kontrolleras. Skulle fan inte förvåna mig om det finns kameror på rummet, ni vet det där jävla brandlarmet spökar i mitt huvud. Vet inte varför men jag får det till en kamera. Tror inte ens det är lagligt så antagligen är jag väl uppenbarligen galen. Tog ju ner mitt eget brandlarm i tron om att vara övervakad.
 
Är så jävla slutkörd efter allt.. God natt <3

Ge mig inte fler order

 Det är fan inte alltid lätt att leva, eller ens orka överleva. Ångesten kryper längst min ryggrad och ger mig
order som ingen annan får veta, jag får inte lov att skriva det här för då är jag "avslöjad".
Ytan är något annat än insidan.
Inom mig gråter jag och vill bara ha en varm kram, men vem skulle kunna ge mig det?
Pappret som ligger i lådan bredvid sängen är så fullt av tårar att det svider när jag ska torka nästa.
Jag hatar att existera, eller jag hatar att bli tvingad till att göra det.
Sparandet av tabletter fortsätter och jag vägrar att gå deras väg!