Äckliga kvinna

Allt jag vill är att känna kärlek tillbaka från dom jag älskar.
Jag känner att jag ger och ger men få inget tillbaka. Ställer upp, för att sedan få fingret tillbaka.
Jag funderar mycket kring detta. Men orkar aldrig ta upp det. Orkar inte ha arga diskutioner även om det är de som behövs.
Jag har mycket i mina tankar just nu, dels kring maten som gör mig totalt orkeslös. Varför snöa jag in mig på detta från början? Jag ville bli smal, men hade så jävla fel. Istället går jag upp 7 kilo på 4 veckor, som om jag inte hade tillräcklingt med fetma.
Idag när jag vakna var jag totalt slut. Drack några resorb och kaffe och det blev lite bättre. Men nu fram emot eftermiddagen bröt kroppen ihop totalt.
Näsblod som bara forsa, en stressande känsla fast jag inte har något att göra. Näsblodet kommer och går hela tiden och jag måste ta det lugnt för att inte bryta ihop totalt. 
Imorgon ska jag till läkaren på sjukhuset och jag ska ta upp detta med maten med honom. Men allt jag ber om är att inte få någon ätstorningsdiagnos. Vill liksom inte ha det på papper. Känner mig bara ännu mer värdelös då.
Skulle kunna skriva i evigheter hur fet och oduglig jag känner mig. Känner för att göra det men vill inte höra av folk att jag tycker synd om mig själv. Har tusen såna kommentarer redan på bloggen. Det mesta rinner av men vissa kommentarer sätter sig. Speciellt där någon påpekar min fetma och mina ärr. Och nu kommer väl dom personerna som vill mig illa göra det bara för jag sa detta *ångar*.
 
Ibland kan jag undra om bloggen verkligen är en idé att fortsätta med. 
Nu när jag har många läsare och följare på bloglovin så känner jag att jag bara viker ut mig själv.
Det var mycket bättre när bara mina vänner var inne på bloggen. Men jag har vant mig nu.
Senast igår skrev en till mig "jag hitta dig på google" och hur kul känns det att höra det? "hitta" dig på google.
Känns som om jag är en person som folk säljer på blocket också..Lägger ner detta!
 
Hemma sitter jag mest och broderar som tar en jäkla tid. Suttit i massor av timmar idag och känner att dagen gått mycket fortare *pust*. 
Allt som fördriver tiden är bra. Jag skulle vilja lära mig att rita/måla men det är omöjligt. Jag kan knappt rita en stäck gubbe (eller vad det heter) haha..
Folk säger att alla kan lära sig måla men fan inte jag. Är värdelös på det. Men jag har andra saker jag är bra på så ska inte nedvärdera mig totalt. Vilken jävla novell jag skrivet nu..
 
 

Elaka mig

Ibland ska jag nog hålla min tankar och funderingar för mig själv, det blir bara fel.
Som igår, sa vad jag trodde om en viss sak till en vän och hon blev tydligen ledsen eller något.
Var ju liksom inte meningen att såra henne men ibland behöver man bara få ut sina åsikter. Eller åsik var det väl inte utan bara vad jag trodde..
Jag skulle nog behöva ta lite av dessa tabletter
 
 
 
Eller nej, jag har faktiskt empati. Alldeles för mycket ibland.
 
 

Vilken jävla idé

Varför ska mat finnas?!!
Skulle det inte vara bra om det vore olagligt att äta och man bygger in något i kroppen, eller att 
man endast får dricka flytande. Då vorde världen mycket bättre.
Om man visste att det vore olagligt att stoppa något i munnen skulle i alla fall jag varit mer peppad
till att aldrig mer äta.
Mat = Ångest och det är dagens sanning från mig.  
 
No more food!!!
 

Om

Min profilbild

Hej!.. Erica-Natalie heter jag och bor i Östergötland men uppväxt i Skåne. I december 2015 blev jag inlagd på rättspsyk i Dalarna men är nu förflyttad närmare hem. Jag har i stort sätt varit inom psykiatrin hela livet. Jag kämpar.... Tro mina ord.. Här kan ni följa livet på rättspsyk och vägen till friheten igen...




RSS 2.0