Tappat all ork
Tusen tankar snurrar runt i min lilla valnöt men inte blir det bättre. Jag lovar jag hinner tänka 1000 tankar på en minut. Jag är så nervös i mig själv att jag har handsvett vilket jag aldrig har annars hela min kropp säger ifrån. Jo så vad har hänt? Inte ett skit egentligen allt gamalt som bara ligger och gror och hemmet är en stor ångest för mig. Vill inte vara hemma, KAN inte. Just nu är jag hos killen och vet inte om jag ska ta mig hem eller inte. Fick inte med mig den medicinen jag vill fick bara för ett dygn för dom är rädda att jag ska ta överdos om jag får med mig för 3 dagar, NÖTTER det blir ens ingen överdos. Någonstans förstår jag att dom bara är rädda om mig men endå vill jag inte inse det. Varför bryr dom ens sig? JO för det är deras jobb..Skit samma ska inte skriva om någon som inte kan försvara sig. Lite vett har jag kvar endå..
Någonstans vill jag så mycket, jag vill börja skolan och allt men endå vill jag till behandlingshem som kommer ta år från mig men jag har insett att det är sista chansen nu för min del om jag inte vill sluta som en dåre. Allt går för snabbt utför nu. I Skåne hade jag möjligheten att komma till b-hem men tog aldrig den chansen för jag tyckte inte jag var i behov av det och flytta istället upp till Norrköping, det dummaste men endå klokaste valet jag någonsin gjort för nere i Skåne finns inte samma hjälp. Eller det är vad jag tycker. Minns inte så mycket av sista tiden som "sjuk" där nere och det är jag glad över. Dom små minnena jag har räcker. Sjukhus tiden var hemsk, vak i flera veckor utan att ens duscha. Usch vill inte tänka på det ens..Nej nu ska jag och min handsvett ta en promenad..
Kommentarer
Postat av: Astri - campusfjortis
Men genom att du innerst inne vet det betyder ju att du faktiskt inser det :) Tänk positivt nu!
Postat av: Eriiza
Känner mycket som du, hade velat gå i skola och skaffa mig ett "vanligt" liv.
Istället sitter man på psyk, åker ut och in på akuten, får psykoser och hamnar på b-hem.
Men man får väl ta alla de sakerna, förr eller senare bryter man sig loss och kan förhoppningsvis andas igen!
Trackback
